Vem hade kunnat tro det här IFK?

Nog för att jag brukar vara optimistisk. Men att tro att IFK bara skulle ha tre lag före sig i tabellen efter halva serien spelats det kunde jag inte. 
Att laget skulle ligga sjua-åtta hade jag kunnat sträcka mig till. Men fyra med bara Villa, Edsbyn och Sandviken framför sig. Nä, det kunde jag inte tro. 
För det var inte den här halvan av säsongen som jag trodde att IFK skulle vara bra. Det är ju den bra halvan de ska ha kvar. 
I alla fall om vi tittar på hur det sett ut de senaste säsongerna. 
Minns hur det var i fjol. Då radade IFK upp segrarna i slutet av säsongen och tog sig hela vägen fram till en kvartsfinal. 
Nu ligger de fyra redan nu. 
Ska vi dra några slutsatser av det? Japp, det ska vi göra. 
Den att IFK gjort en grymt bra första halva på säsongen. För det är som bekant små marginaler och elitserien är jämnare än vad den har varit på åtskilliga år. 
Så det kan gå fort åt andra hållet också om IFK skulle få för sig att tappa ödmjukheten. 
Det ser jag dock som ungefär lika troligt som att jag skulle bli erbjuden en plats i truppen. 
Inte ens efter segern mot Sirius så ville de springa iväg i tanken och prata om tabellplacering. 
Det må vara lite tråkigt att höra dem prata om att det är nästa match som gäller, att serien är lång och att det är att fortsätta utvecklas som är det viktiga. Men det är ack så sant och ack så klokt. 
Att det sen hade varit förbaskat kul om någon av dem innan jag gick ut ur omklädningsrummet hade hasplat ur sig. 
"Vi ses här i mars igen."
Nu ska jag väl villigt erkänna att jag har svårt att tro även det. 
Men jag hade ju som sagt aldrig trott att de skulle ligga fyra nu heller.