– Jag känner stor frustration, säger Yvonne Berlin från Arvika spontant där hon står längst fram i sin fålla, men hålls tillbaka bakom startrepet.
Fast egentligen är hon nog mest bara taggad.
– Allt känns bra, fortsätter hon. Det är första gången jag cyklar Tjejvättern, min man har anmält mig.
Både maken och svägerskan står bland de andra åskådarna en bit bort och vinkar.
Trots att Yvonne vet att det handlar om ett motionslopp medger hon att det bor en liten tävlingsmänniska i henne.
– Är det tre framför mig innan mål kommer jag att försöka ta dem. Det ska bli spännande, säger hon strax innan speakern räknar ner och Yvonne får cykla iväg.
Läs mer: Så var årets Vätternrunda – vi rapporterade live
Östgötatjejerna, som vi skrev om tidigare i veckan, hade som mål att cykla under tre timmar. Större delen av gruppen lyckades också med den bedriften. Resterande rullade in bara några minuter senare.
– Det känns helt fantastiskt. Vi har haft en bra resa, med lite sidvind, sade Marie Lyckstedt efter att ha blivit gratulerad och omkramad från flera håll.
Vätternrundans vd Gunilla Brynell Johansson uppehöll sig själv i målområdet och ville suga in alla vibbar från loppet som nära 4 000 kvinnor anmält sig till.
– Det är en underbar känsla varje år. Vi har putsat och fejat och jobbat på varje detalj i arrangemanget. Jag älskar att vara i målet för att höra de första reaktionerna. Det är ovärderligt för mig, sade hon.