Här berättar hon själv om loppet:
"Säsongen lider mot sitt slut och jag är mentalt trött efter en lång och händelserik och lärorik säsong. Många tävlingar, två mindre skador och många resor. I helgen har jag kört årets sista sramliga, Nordens tuffaste cup och deltävlingar med motstånd från hela Norden.
Vädret var regnigt, kallt och lerigt, alltså mitt favoritväder. Banan i Vejle passar mig väldigt bra då det bjuds på branta backar uppför och utför med snabba singeltracks.
Jag öppnade hårt och hamnade snabbt in i loppet på en tredjeplats, med ett jobbigt läge med solokörning och en tjej 20 sekunder bakom som jagade. Jag fick alltså inte slå av en sekund, det var fight från början till slut. Jag körde väldigt bra uppför serpentinerna och drygade ut luckan där varje varv.
När jag gick ut på sista varvet tänkte jag, har jag kunnat hålla henne bakom i tre varv ska jag väl ändå orka ett till. Planen var att göra ett ryck i serpentinerna med en kilometer kvar. Det gick inte hela vägen.
Hon kom flygandes förbi med tre kilometer kvar av loppet, jag försökte gå med men det gick riktigt fort och jag höll inte huvudet kallt så började göra misstag. Jag kom ifatt en gång till men benen bara syrade ihop och det gjorde så ont i kroppen så jag hade ingen chans att gå med sista biten.
Jag rullade i mål som fyra, mitt bästa resultat någonsin på en sramliga. Det var blandade känslor då jag hade legat på tredjeplatsen hela loppet, men jag visste att det skulle utspela sig ungefär såhär, det är riktigt jobbigt att bli jagad. Jag gav allt, gjorde allt jag kunde och fick i alla fall känna på hur det känns att fightas om medaljerna på dessa tävlingar."
Alina Johansson avslutar:
"Jag hade roligt från början till slut, det kunde inte gått bättre än vad det gjorde. Motalatjejen avrundar nu säsongen med Sverigecupen i Östersund om två veckor, sedan blir det vila.