Sommen runt i maj. Klungan far förbi en grupp åskådare och från sin plats på cykeln hör Marie Lyckstedt en av dem lite förvånat utbrista. "Det var ju bara tjejer"
– Det var en häftig känsla att höra det. Cykling är ju fortfarande en mansdominerad sport även om det börjar komma fler och fler tjejer, säger hon.
Själv har Marie under antal år cyklat med killarna i Motala AIF. Precis som de andra tjejerna i teamet gjort i sina respektive cykelklubbar runt om i Östergötland.
Men nu utgör de 22 tjejerna Östgötatjejer och det är i mångt och mycket tack vare Marie och att Mjölby CK:s Anna Carlsson.
– Jag har väl kläckt idén ett antal gånger tidigare men nu så nappade Anna. Jag har ju aldrig cyklat Tjejvättern förut men tänkt att det vore kul att göra det med en grupp tjejer och köra under tre timmar, säger hon.
De båda frågade cykeltjejer i sin närhet som i sin tur frågade andra och ryktet om satsningen spred sig bland klubbarna. Och intresset för att vara med i klungan skulle visa sig vara stort.
– Så nu är vi representerade av alla klubbar i Östergötland förutom Norrköping.
För att få alla att känna sig delaktiga så har vårens träningsrundor spridits ut i länet. De tjejer vars hemort varit utgångspunkten för respektive träningspass har fått lägga en passande rutt.
Och när andra tjejer sett klungan så har fler och fler velat ansluta.
– Vi har fått förfrågningar från fler om de kan få vara med. Men nu är vi 22 stycken så vi har sagt nej till att vara med den här gången. Men på något sätt har vi skapat en positiv känsla att vilja vara med och trycka på. Det är ju inte så vanligt att tjejer åker i 32-33 kilometer i timmen i snitt, säger Marie.
Hon fortsätter:
– Det är ju många tjejer som inte vågar köra med killar för att de tror att de inte ska hänga med. Det här kan vara ett sätt att få fler att våga prova. Det är lite annorlunda att cykla med bara tjejer, det är inte lika aggresiv cykling skulle jag säga.
08.12 på lördag morgon ger sig Östgötatjejer iväg ut på Halvvätterns tio mil långa runda. Tre timmar senare ska de ha passerat mållinjen om att går som planerat.
Om inte så menar Marie att besvikelsen över det kommer att gå över ganska fort.
– Det bästa med cykel är den sociala gemenskapen. Jag är ju ganska individuell i min träning men det här har varit fantastiskt. Jag hade ju aldrig lärt känna många av de här tjejerna om vi inte hade gjort det här. Så skulle vi inte nå vårt mål så tror jag att vi alla skulle känna att vi i alla fall har haft jäkligt roligt på vägen.