"Jag var på väg att stryka med"

Projektet "Team Rynkeby" finns i olika delar av Sverige och i sex andra länder med totalt 54 olika lag som deltar. Syftet med projektet är att deltagarna ska samla in pengar till Barncancerfonden genom att cykla till Paris. I Linköping är laget nystartat, och en som sticker ut ur mängden är just Hanna Falk på grund av att hon är den enda deltagaren som själv hade cancer som barn.

–  Eftersom jag har min bakgrund med cancer själv passar det här mig på flera olika sätt. När jag såg att det skulle bildas ett lag i Linköping anmälde jag både mig och min sambo direkt, berättar Hanna Falk.

Det är i hennes kök vi slagit oss ner med en kopp kaffe och te framför oss. Hon berättar öppenhjärtligt om barndomen där cancern tog mycket kraft och energi.

– Jag blev friskförklarad 2012 och folk reagerade ofta på att jag var sjuk så länge. Grejen är att det är en hormonell sjukdom och när man får den så tidigt kan man få tillbaka den när man går igenom puberteten. Därför blir man inte friskförklarad förrän man kommit förbi den, trots att man kanske var frisk innan. Jag behandlades för det i fyra år, berättar hon.

Så du var väldigt ung under tiden.

– Verkligen. Jag kommer bara ihåg positiva minnen. Det var jättebra sjukvård och jag kommer ihåg det som var kul. Det var säkerligen värre för mina föräldrar och syskon just då. Alla gjorde det så bra som möjligt för mig.

Har du fått ett annat perspektiv på livet på grund av sjukdomen?

– Ja, det är klart. Det är det som har gjort mig till den jag är i allt jag gör. Jag ger aldrig upp, kämpar alltid och är målmedveten, vilket jag tror har med cancern att göra. Sedan är man mer medveten om att det kan hända saker.

Mådde du riktigt dåligt någon gång?

– Det var några gånger jag var på väg att stryka med. När man får cancer får man väldigt starka mediciner och ännu starkare när man är barn för då klarar men mer och byggs också upp lättare igen. Immunförsvaret slås ut och jag fick lunginflammation några gånger som gjorde att jag var nära på att stryka med. Det var inte på grund av cancern i sig utan att immunförsvaret var så nedsatt, berättar Hanna.

Nu är sjukdomen något hon bär med sig för resten av livet och hon hoppas kunna hjälpa andra cancersjuka barn genom sitt deltagande i projektet.

– Det känns supermotiverande. Man kan säga att loppet är i två delar. Den ena delen är att samla in pengar till Barncancerfonden och den andra är att cykla till Paris. Många är väldigt cykelstarka, men mitt huvudsyfte är att samla in pengar. Sedan jag var sjuk har det varit självklart för både mig och min familj att samla in pengar. Forskningen var det som gjorde att jag överlevde och då vill jag bidra till att fler överlever.

Men samtidigt ska du också klara av att cykla till Paris.

– Precis. Det är lite sjukt, säger Hanna och skrattar.

– Jag börjar bli väldigt trött på spinning nu och är glad över att vädret börjar bli bättre. Vi ska cykla så mycket som möjligt och ska få ihop 250 mil på våra gula cyklar innan vi börjar cykla till Paris. Jag har för första gången cyklat i klunga och det är superkul. Det är min absoluta favoritträningsform efter att ha gjort det. Man cyklar i ett pratvänligt tempo som gör att man inte behöver vara en elitcyklist för att vara med.