Joakim Sorsa innan start.
De flesta av helgens deltagare var nog nöjda med att ha tagit sig runt de 315 kilometerna en gång. Men Joakim Sorsa från Funäsdalen nöjde sig inte där. Han ville ge sig själv en ordentlig utmaning genom att cykla runt sjön två gånger.
Det hela började som en vadslagning för tre år sedan efter att han hade cyklat loppet med sin fru. Då genomförde han det på en heldämpad mountainbike för att få en lite extra utmaning.
– När vi kom i mål då var jag ganska pigg och sa till en kompis att det här hade jag nog kunnat cykla ett varv till. Gör det då sa han till mig, säger Joakim.
Sagt och gjort. Joakim tog sin mountainbike och gav det ett försök redan förra året men då blev det för tufft och slutade med att han fick bryta loppet i Omberg under andra varvet. I år hade han bytt mountainbiken mot en landsvägscykel och förberett sig bättre med mer mat och sömn inför. Med en bättre uppladdning än förra året kände han sig övertygad om att han skulle lyckas.
– Klarar man att cykla Vätternrundan med sin fru, då klarar man att göra allt i livet, säger han med ett skratt.
Joakim säger att han dras till sådana här utmaningar men erkänner ändå att det någonstans kanske saknas lite självinsikt för att ge sig på stolleprov som detta. Han berättar om andra liknande bravader som han tagit sig an. Bland annat Ultravasan, ett sex dagars endurolopp genom Gobiöknen och Nordenskiöldsloppet, ett 22 mil långt skidlopp genom Lappland.
Målet med första varvet var att han skulle ta sig runt på 10 timmar för att ha så mycket tid som möjligt att genomföra det andra. Snöpligt nog stannade klockan på 10 timmar och 1 minut vid den första målgången.
– Jag märkte ju på klockan vid Zinkgruvan att det kunde bli tight, så där började jag trampa på som bara den och spurtade väl nästan de sista sex kilometerna.
Han tillägger:
– Man ville ändå inte ta sig hela vägen till bristningsgränsen eftersom att det väntade ett varv till.
Nog för att två varv på Vätternrundan tar på kroppen fysisk, men under andra varvet blev skaven fler och knän och fötter började smärta. Trots det så menar han att den största utmaningen var det psykiska.
–Man upplever alla känslor under det här loppet med full glädje och tårar. Man är glad, sur, lycklig och förbannad på en och samma gång, säger han.
På grund av sin tidiga starttid på fredagskvällen fick Joakim cykla långa sträckor själv under det första varvet.
– Ensamheten mellan Jönköping och Hjo är ju fruktansvärd i natten när det är mörkt och kallt och så vet man att det är typ 50 mil kvar, säger han.
Till nästa år funderar Joakim på att cykla tre Vätternrundor.
Trots det berättar han att man skaffar sig många nya bekantskaper och gemenskapen bland deltagarna är något som han verkligen uppskattar. Efter målgång har det trillat in flera nya vänförfrågningar på Joakims Facebook från personer som han stött på längs vägen.
– En tjej som jag hjälpte att dra skrev och tackade för hjälpen och sa att hon inte hade kommit så långt utan hjälp. Jag skrev det att jag inte heller hade tagit mig så långt utan henne heller, säger han.
Vad som blir Joakims nästa utmaning är lite oklart men han berättar att en kompis har försökt få med honom på Vansbro triathlon om två veckor. Han hintar också om att han till nästa år funderar på att cykla tre Vätternrundor men att det kan bli svårt tidsmässigt.
– Det verkar blir för stort projekt, kanske försöker jag två varm med heldämpad mountainbike, säger han.