Den första cykelturen en svinkall och regnig vårdag. Lite osäkra på formen beger sig Marija Aurell och Evelina Danielsson till Övralidsbacken för att få svar på hur bra eller dålig den är.
Där i kurvan mitt i backen, där det är som brantast och låren skriker av ansträngning, föddes deras gemenssamma Instagramkonto.
– Det kom till oss. Vi tänkte på vårskrik och starkt kvinnofolk och då kom namnet Rövardöttrar, säger Marija.
Eller det kan vara Evelina som säger det. Det ät nämligen lite svårt att hänga med. För när den ena av dem tystnar så fortsätter genast den andra.
Det bubblar liksom av cykelglädje som vill komma ut, sprida sig vidare till omgivningen. Vilket också är anledningen till att de delar med sig av sina cykeläventyr till sin växande skara följare.
– Vi skapade inte kontot för andras skull. Det var mest för att vi hade ett behov dela våra upplevelser med varandra. Sen har det ju blivit en positiv följd att andra verkar gilla det också, säger Evelina.
Det vore lätt att tro att de har inte har gjort något annat än cyklat sen barnsben och att de känt varandra sedan de trampade runt på varsin trehjuling.
Men så är det inte. För det har bara gått fyra år sedan Marija lämnade Lund för att bosätta sig i Motala.
Då trampade hon runt på sin sjuväxlade cykel mest för att bekanta sig med sin nya hemstad och de båda Rövardöttrarna hade ännu inte träffats.
– Vi träffades när vi tränade på Korpen. Evelina förslog att vi skulle köra Tjejvättern ihop och det lät ju kul.Jag hade ju ingen aning om vilken cykel som passade bäst för det, så jag köpte mig en MTB-cykel, berättar Marija och Evelina brister ut i skratt.
– Jag har nog aldrig känt mig så stark när vi cyklat ihop.
Intresset för cykling har växt sedan dess och med det vetskapen om vilken typ av cykel som passar bäst på olika underlag. Så cykelparken har uppdaterats för dem båda.
På vägen så har de upptäckt lita olika saker om sig själva. Kanske främst Marija.
– Jag hade ju inte riktigt fattat grejen med naturen innan jag började cykla. Men när man far fram på en cykel så uppfattar man den ju på ett helt annat sätt, säger hon.
– Vi är jätteolika som cyklister. Det är väl det som är tjusningen med vårt konto att vi har en sådan bredd. Jag är inte jätteintresserad av snittfart. Jag har inte möjligheten att cykla lika mycket som Marija och då blir man ju inte lika snabb. Mina rundor handlar mycket om att vara ute bland rapsen och kolla vilka blommor som slagit ut, säger Evelina.
Några som upptäckt Rövardöttrarnas cykeläventyr är Vätternrundan som gillade deras sätt inspirera fler att cykla.
Så från och med i år är de båda ambassadörer för Vätternrundan.
– Det känns kul att det var dom som frågade oss, vi hade nog aldrig tänkt den tanken. Ambassadörer är ju jättestort att få vara. Speciellt i år när det händer så mycket i de olika loppen, säger Marija.
En nackfraktur i augusti hindrade inte Evelina från att gå på bröllop dagen efter. Men sviterna av den gör att hon inte kommer göra Marija sällskap de dryga 30 milen runt Vättern. Däremot siktar hon mot MTB-Vättern och givetvis står de båda Rövardöttrarna på startlinjen när Tjejvättern firar sitt 30-årsjubileum.
– Då ska vi inte ingå i någon speciell klunga utan bara njuta av loppet ihop med alla andra. Sen måste det bli något stopp för lite skön depåfeeling måste vi ha.