Stolparna sätts upp på två platser, i starten i centrala Motala och vid depån i Hjo halvvägs i loppet som är på totalt 315 kilometer.
– Det är många som söker sällskap, i frågor till oss och på våra sociala medier. Här vill vi på ett otvunget sätt bidra till att våra deltagare får kontakt med varandra. Man kan få en kompis för en kort stund, för resten av rundan, eller kanske för resten av livet, säger Vätternrundans vd Oskar Sundblad.
Sundblad har själv i sitt liv som deltagare i olika lopp fått många vänner som han har hållit kontakten med. Bland annat har han kontakt med ett gäng tyskar efter sin åkning i Mecklenburger seen runde. De hörs ibland.
– Det här är helt i linje med vår historia, att vi bidrar till kamratskap och äventyr. När det börjar göra lite ont i benen är det ovärderligt att ha någon som säger ”vi klarar det här”. Att hitta en kompis under rundan kan göra hela skillnaden, säger Oskar Sundblad.
Kompis-stolparna blir ett test i år och sedan ska det utvärderas för framtiden om det var till nytta.
När idrottsläkaren Sten-Otto Liljedahl och cykelhandlaren Ewert Rydell tog initiativ till den första Vätternrundan 1966 var det gemenskap och folkhälsa och inte tävling eller tider, som stod i centrum.
– Oavsett om det är första gången eller den 60:e, är känslan i målfållan densamma – stolthet, glädje och ett leende att minnas. För många är det en gång i livet, för andra en återkommande tradition. Men för alla handlar det om att dela resan tillsammans, säger Oskar Sundblad.
Just nu är det 17 000 anmälda till långa Vätternrundan 13-14 juni. Det är en sjuprocentig ökning jämfört med i fjol.