Motalas alpinklubb Portina har varit ett minne blott i sisådär en 25 år. Men den andra februari 1987 så var det full fart i pisten i Charlottenborgbacken när klubben arrangerade Kulle cup.
Det var något av en nypremiär för klubben som innan dess inte arrangerat en tävling sedan 1979. För att erbjuda de 85 startande ett åkbart underlag körde klubben över 1000 kubikmeter snö till backen.
Av hemmaåkarna denna dag så lyckades Malin Eriksson allra bäst. Hon vann klassen D12-13 med en segermarginal på 58 hundradelar och Malin minns både den där dagen och bilden.
För den har hon kvar.
– Ja, den har jag hemma i ett litet kollage som mamma och pappa gjorde från den tiden. Så den där bilden kommer jag ihåg, säger hon.
Vad minns du från den där dagen?– Vi hade ju en del klubbtävlingar i backen men det där var enda gången som vi hade en distriktstävling. När man var 12-13 år så fick man annars jämt åka till Yxbacken i Norrköping eller till Kisa och tävla. Så det var jättekul. Vi hade ju fått ny ankarlift precis och så den nya backen så då hade vi ju två backar helt plötsligt. Så det var tider det. Men jag kommer inte ihåg vilka det var som var tvåa och trea, säger hon och fortsätter:
– Vi hade ett ganska bra gäng i Portina där ett tag.
Hon satsade rätt hårt på skidåkningen åren efter att bilden togs. Hon tävlade flitigt och gick också på skidgymnasiet i Malung. Samma gymnasium som Pernilla Wiberg gått på några år tidigare.
Men efter gymnasietiden la hon skidorna på hyllan och gav sig ut i världen.
– Jag skulle vara borta i ett år hade jag tänkt. Det blev fem år och jag jobbade bland annat som dykinstruktör i Thailand innan jag kom hem och utbildade mig.
Malin är numera bosatt i Belgien men veckopendlar till jobbet i Schweiz. Men under vinterhalvåret så är det långt ifrån alla helger som hon åker hem. För de senaste fem åren så har hon börjat åka allt mer skidor igen.
Så när vi når henne så står hon i backen i Adelboden med skidorna under fötterna.
– Jag åker skidor nästan varje helg på vintern och vi försöker åka från november till slutet av april. Det är ju få förunnat att ha den möjligheten.
Någon tävling har det dock inte blivit sedan hon gav upp den aktiva karriären. Fast en comeback låter inte helt utesluten.
Lite beroende på hur bra övertalningsförmåga brorsan Kalle Eriksson har.
– Han brukar höra av sig varje år och fråga om jag inte är sugen på att komma hem och köra DM. Fartdräkten hänger fortfarande i garderopen men än har det inte blivit någon tävling. Men kanske då om brorsan lyckas övertala mig.