Det är väldigt många som tycker om Kosovare Asllani. På gott och ont. Det blir lätt så när du kan uppfattas som kaxig och inte tvekar att ärligt och på osvenskt sätt säga vad du tycker och tänker.

Jag gillar henne, men kan förstå att hon väcker känslor.

Som nu, inför VM, när hon sa:

Artikelbild

– Det är synd att Sverige och damallsvenskan inte nyttjar de stjärnor man har här. Och där inkluderar jag mig själv.

I grunden håller jag med henne om att högsta serien marknadsförs för dåligt. För att öka intresset finns mycket att göra och bland andra Asllani kom hem med en stjärnglans som borde ha utnyttjats mer. Men säger du sådana saker vill det också till att du levererar och lever upp till de orden – och det har hon ärligt talat inte gjort i allsvenskan under hösten.

Jag har svårt att sätta fingret på exakt vad, men det har inte sett ut som om vinnarskallen riktigt trivts när spelet haltat och nu går jag i Frankrike med magkänslan att det faktiskt kan bli en ny sväng utomlands redan till hösten. Trots ett halvår kvar på kontraktet (vilket i sin tur skulle kunna ge LFC viktiga slantar). När jag i förra veckan var i kontakt med agenten Arash Bayat hade han inga kommentarer.

Kosovare Asllani har gjort det bra i VM så här långt. Men inte så bra som vissa har velat ha det till. Tycker jag. Utsedd till matchens lirare mot Chile och Thailand, men i min bok så var det främst insatsen mot USA som lovade mer.

Artikelbild

Hårt och aggressivt jobb mot starkt motstånd, med i en del framåt och med ett brett register.

I LFC har hon inte hittat sin roll trots att systemet faktiskt delvis ändrades i våras för att det skulle passa nyckelspelaren bättre. Men hon har varit för lite delaktig, för ofta haft ryggen mot målet och hamnat i något slags ingenmansland.

Det har också märkts på spelet där LFC behöver hennes kreativitet och pigga fötter för att vara bra. Och vet ni, det är samma sak med Sverige. Asllani har nyckeln även där. Hon ska leda laget även där. 29-åringen ska vara inblandad i det mesta som skapas framåt och det är smått ofattbart hur Pia Sundhage under så många år kunde tvångsförvisa henne ut på en kant.

Det har inte Peter Gerhardsson en tanke på och tur det.

Men Sverige måste upp ett par nivåer till för att ta sig förbi Kanada till en kvartsfinal mot Tyskland och vidare i detta VM. Det gäller även Kosovare Asllani och lyckas hon med det kan hon snacka hur mycket hon vill sen.

Det är dags att lysa på Parc des Princes, i den stad hon som hon efter flera år i Paris känner så väl, i kväll.

Det är mycket på spel mot världsfemman Kanada. Det skulle vara en efterlängtad framgång att förlänga VM-sommaren och det ger fortsatt chans till OS-spel nästa år dit Europa bara har tre platser att fördela.

Och inte att förglömma: Tyskland må vara en sällsynt tuff motståndare i kvartsfinal, men på andra VM-halvan finns Frankrike, USA, England och – Norge.

Så där är det faktiskt ännu tuffare.

I övrigt. . .

Har ägnat en del av de senaste dagarna åt att vandra runt i Paris häftiga, vackra och centrala delar. VM-feber på stan? Skulle inte tro det. Märks inte alls, om jag ska vara ärlig.

Kanadensiska stjärnan Christine Sinclair har alltså gjort 182 mål på 285 landskamper. Otroligt, men sant.

Även franska myggor biter bra. Det är tur att man har plåster med Mumintrollet på för att inte klia sönder helt.

Läser om att Sverige ska drabbas av extremhetta i Paris i kväll. Enligt mina uppgifter ska det bli precis lika varmt för Kanada.

Två lika och försvarsstarka lag som möts. 0–0 efter full tid och förlängning i kväll? Skulle inte bli ett dugg förvånad.