Hanna Öberg har lyft svenskt damskidskytte senaste åren och kom till lördagens stafett med två medaljer i bagaget. Men när hon fick guldläget hon drömt om flyttade nerverna utanpå tävlingsdräkten på den normalt så iskalla skytten.

Tre extraskott gjorde det givna guldet till silver och efter målgång hade svenskan svårt att hålla tårarna tillbaka.

Jag är inte så nervös men jag har inte hundra procent fokus på skjutvallen, jag vet inte varför. Men det är det som gör skillnaden mellan att skjuta fullt och bomma som jag gör, säger Öberg.
Det är tråkigt att det skedde där i dag. Det är klart att jag hade velat ha ett annat utfall.

"Silver är bra"

Medan övriga tre i laget jublade över silver fick Öberg tröstas innan hon kunde samla sig, möta pressen och klä silvermedaljen i glada ord.

Silver är väldigt bra, säger hon och det låter som att hon nästan försöker övertyga sig själv om storheten i Sveriges första stafettmedalj i VM-sammanhang sedan 1988.

En som jublade över silvret betydligt mer var radarpartnern från Piteå, Anna Magnusson. Medan Öberg har gått från klarhet till klarhet de senaste åren har Magnusson hamnat mer i skuggan. Men inför storpubliken på hemmaplan kunde hon på tredjesträckan föra upp Sverige i ledning efter snabb åkning och felfritt skytte.

Jag kände att det gick fort i spåret men att jag ändå kunde följa norskan (Tiril Eckhoff). Det blev en trygghet direkt och jag kände att jag var pigg, säger Magnusson.

Motivation framåt

Ett extra snack med mentale coachen Göran Kenttä dagen före loppet gav effekt.

Jag är jättenöjd med hur jag genomför loppet mentalt. Jag hade bestämt att njuta av publiken när man kommer in på stadion och sedan efter kurvan gå över och fokusera på skyttet. Jag kände att jag behövde få en bra start på det liggande skyttet och första skottet, så att jag skulle slippa andra tankar. Det var sådant vi pratade om.

OS var en stor besvikelse i fjol för Magnusson trots silvret i stafett. Efter den här medaljen är tongången en helt annan.

Det här gör mig väldigt motiverad inför sista helgen i världscupen och även inför kommande säsonger. Nu har jag fått tillbaka lite självförtroende.

OS var ett stort mål, men dit kom hon med sämsta formen på länge. I år har den här stafetten varit det stora målet för säsongen.

Om hon ens skulle få åka den.

Jag har absolut inte känt mig säker på att få åka. I början på säsongen tycker jag inte att jag var ens topp fem.

"Starka minnen tillsammans"

Magnusson fick chansen – och tog den.

Jag har jagat mycket under året och försökt visa vad jag kan. Det betyder jättemycket att i dag kunna visa att jag kan det här, för mig själv framför allt.

Nu har Piteåduon Hanna Öberg och Anna Magnusson två gemensamma silver från de två senaste största tävlingarna i världen, VM och OS.

Vi har många starka minnen tillsammans, både på större och mindre tävlingar. Det är häftigt att ha varandra och vi pratar väldigt mycket om upp- och nedgångar hela tiden. Jag kan förstå att Hanna är besviken, att hon så gärna ville sätta det där. Jag sade att hon skulle vara supernöjd med att hon satte sista skottet, säger Magnusson.

Och utan straffrunda var silvret aldrig hotat. Och Linn Persson, Mona Brorsson och Anna Magnusson kunde alla kvittera ut sina första VM-medaljer.