Det är så sent som 2016 som man undrade: Kommer IFK Motalas bandylag någonsin tillbaka till elitserien? Eller fastnar klubben i lägre serie, såsom andra anrika lag som Tranås och Örebro har gjort?

Med brist på träningsförutsättningar och brist på resurser och jobb att erbjuda bra nyförvärv såg vägen framåt svår ut.

Det är så sent som 2017 som man undrade: Har Piraternas speedwaylag ramlat ur elitserien för gott nu? Fastnar klubben på lägre nivå, eller försvinner för gott från eliten såsom andra anrika klubbar som Kaparna, Bysarna och Getingarna gjort?

Artikelbild

| Helt plötsligt är IFK Motala etablerat i elitserien, Piraterna pratar om guld igen, och politiska ledningen ser andra lösningar. Det finns alltid vägar framåt, skriver Jens Bollius som föreslår fotboll på den gamla bandyplanen.

Med brist på pengar, brist på ungdomar och framför allt en oerhört smal förarmarknad i sporten såg vägen framåt svår ut.

Det är i åtminstone sju år man han har undrat: Blir det någon bandyhall? Ny simhall? Ytterligare sporthall? Utbyggt idrottscenter? Hur blir det med kommunens fina idéprogram? Kan det inte bli mer än den idrottsbyggnad på IP som Maif ändå själv betalat merparten av? Kan inte kommunen prestera mer än spontanidrottsplatser och nya spår i skogen?

Med utredningar som gått i stå, oförmåga hos politiker att fatta beslut, och olika praktiska problem som trångt mellan järnväg och kanal och brist på parkeringsmöjligheter, har vägen framåt sett svår ut.

Men nu vet vi.

Det finns alltid vägar framåt om man bara vill. Vägen ligger öppen för den som är modig och villig att göra det hårda jobbet.

Helt plötsligt ser vi att IFK Motala, utan hall, ändå gjort det omöjliga och etablerat sig i elitserien. Laget har nyss spelat SM-kvartsfinal, något som jag ansåg låg oerhört långt i fjärran då 2016 när vi fick vara glada om laget kunde ta sig till den nya "superallsvenskan".

Men med rätt ledarskap, rätt värvningar och rätt träningsvilja har IFK lyckats. Nu säger jag inte att jag inte tycker att det ska byggas en hall, notera det, men att det inte går att vara ett stabilt elitserielag utan hall är bara skitsnack. Se på AIK och Åby/Tjureda som gick upp och se på Frillesås som hängde kvar. De har inte bättre förutsättningar än IFK.

Det finns bevisligen en framtid även för utomhuslag. Större är inte bandysporten.

Även i Piraterna har det genom nystart och annat ledarskap ljusnat och efter bara något år i källaren står en ordförande som vi känner igen från förr, Sven Gustafsson, återigen och pratar om SM-guld. Förare vill återigen komma till Piraterna. Se där, det går att förändra saker, går att komma på fötter även efter de tyngsta motgångar.

Utan att på något sätt bli partipolitisk tycker jag också att kommunens ledning lyckas se nya lösningar på Motalaidrotten framåt. Det har hänt något efter "regeringsskiftet".

Jag pratade i veckan med kommunalrådet Kåre Friberg och jag gillar hans hängivna sätt att försöka flytta sportblickar från området mellan järnväg och kanal och till Varamon och Lalandialand.

Klart det skulle ge många fördelar att bygga nya arenor bredvid de simanläggningar och även sporthall som Lalandia vill uppföra. Det skulle bli ett optimalt besökscenter, även för skridskoåkning.

Kanske är det inte rätt plats att ha en bandyhall där planen ligger nu? Kanske göra som i Vetlanda och lägga ny fotbollsplan på gamla bandyytan? Det skulle göra Idrottsparken, som jag har svårt att tänka mig kan flyttas, och stans fotboll ännu mer attraktiv.

"Idén växer med marken mittemot Luxor. Det handlar ju om att spara driftskostnader. Ersätter vi allt som finns där idag med bostäder så tror jag att allt kan flyttas. Vi får ett besökscenter som kan bli väldigt populärt. Det är många företag som vill komma till oss och som vill vara i Motala och det ska vi dra nytta av, och det snart", säger Kåre Friberg.