När Sverige klev in till åttondelsfinalen mot Kanada så var det många som ifrågasatte om Stina Blackstenius skulle ha en plats i startelvan. För det hade gått ett drygt år sedan hon senast gjorde ett landslagsmål.
– Förväntningarna och kraven ökar i ett mästerskap och konkurrensen om en plats är ju väldigt stor. Så jag förstår att man blir ifrågasatt, säger Stina Blackstenius när hon minns tillbaka till den där dagen.
När matchen var slut så hade kritikerna tystnat. För när pressen var som störst så klev Blackstenius fram och gjorde segermålet.
Ett mål som hon menar att hon minns mest för att det kom i ett läge där hon varit kritiserad och själv känt att hon inte presterat på den nivå hon velat.
– Det målet gav mig självförtroende och jag kom in mer i spelet efter det, säger hon.
Ändå är det inte det målet hon håller högst av de två mål hon gjorde i VM-slutspelet. För det kom i kvartsfinalen mot Tyskland. En motståndare som Sverige inte besegrat på 24 år i mästerskapssammanhang.
Men den här gången var det dags och även den här gången var det Blackstenius som gjorde Sveriges segermål.
– Tyskland brukar vi ha svårt för och de är ett lag som brukar vinna den typen av matcher. Så att vinna den matchen och samtidigt säkra en OS-plats står ändå högre än målet mot Kanada.
Blackstenius båda mål bidrog till att Sverige vann VM-bronset. För det är hon nu en av de sex kandidaterna till Guldklockan.