– Det vi ser i dag förekom inte under min domaruppväxt. Tyvärr är jag ganska övertygad att om jag varit ny domare i det klimat som råder i dag är det dessvärre väldigt troligt att jag inte hade fortsatt.
– Visst fanns det ledare som var halvknäppa och spelare som var tokiga, men det slutade ju där. Det hände ju aldrig att någon sprang in på plan eller blev osams med motståndarlagens föräldrar, spelare eller ledare.
LÄS MER: "Fuck you jävla domarjävel"
Vi träffas i hans hemstad Sigtuna, på det nyöppnade gym som han äger ihop med hockeyexperten Niklas Wikegård. Hur de två träffades är förresten en annan väldigt spännande historia, men det får vi ta en annan gång.
Jonas har precis avslutat dagens träningspass. Två dagar innan har han dömt ett VM-kval mellan Grekland och Bosnien.
– En tuff match, 11 varningar och två utvisningar. Det var riktigt hett både på planen och på läktarna, men vi gjorde en bra match. Vi var nöjda när vi åkte därifrån.
Vi sätter oss ner i ett litet rum. Jonas smuttar på en flaska vatten och börjar berätta varför han tycker det är så viktigt att ställa upp och prata om domarens roll i olika sammanhang.
– Vid nästan varje intervju jag gör så kommer det upp frågor om domarnas arbetsförhållanden, både på den nivå jag verkar och för våra domare i de lägre serierna. Det är oerhört trist att det är så, men det är faktum.
– Därför vill jag försöka få ut ett budskap, i en tv-soffa eller någon annanstans, om att det faktiskt finns en människa innanför den där svarta tröjan. Jag vill försöka få folk att förstå hur utsatt och ensamt det är att vara domare och vilka otroliga hjältar som befinner sig i de kläderna i pojk- flick- och distriktsserierna.
"Jag vill hjälpa till"
Han fortsätter:
– Om jag kan få någon förälder att tänka till lite innan han/hon skriker, om jag kan få någon spelare att visa lite mer respekt eller få någon ledare att ta lite mer ansvar för de spelare den har i sitt lag, då har jag gjort något bra för den sakens skull.
Är det ett egenpåtaget uppdrag?
– Ja, det har blivit det. Så fort jag får chansen att prata om det så gör jag det, för jag tycker det är så angeläget. Jag blir så illa berörd när jag hör talas om olika händelser på våra fotbollsplaner. Då vill jag hjälpa till, om jag kan. Den här intervjun är ett exempel på det, jag tycker det är jättebra att ni tar upp den här frågan så att folk där ute får veta hur domarnas vardag ser ut.
Jonas är uppvuxen i Luleå och spelade själv fotboll. Ganska tidigt bestämde han sig för att bli domare.
– Jag var 13 år och som spelare inte speciellt bra mot domarna. Jag ifrågasatte, gnällde och provocerade rätt mycket. Jag gillade inte domare som man inte kunde prata med, som inte kunde förklara varför han blåste och berätta för mig vad jag gjort fel. Jag tyckte att en domare i en ungdomsmatch hade en roll att utbilda spelare, inte bara bestraffa hela tiden. När jag försökte påtala det blev det oftast konflikter, jag framförde inte budskapet särskilt bra.
Han blev dock aldrig utvisad, det påpekar han med ett leende.
– Men det var många gånger jag gick och la mig med dåligt samvete. Jag har till och med ringt och bett om ursäkt till domare i efterhand för att jag inte var sjyst i alla lägen.
När hans klubb arrangerade en domarutbildning rådde Jonas tränare honom att gå den.
– Nånstans där tänkte jag att det kan väl inte vara svårt det här? När jag sen fick mina första matcher så tänkte jag hela tiden, ”om jag varit spelare, vad hade jag velat att domaren sa till mig nu, på vilket sätt skulle han prata med mig”? Det hade jag med mig hela tiden, och har faktiskt fortfarande.
Helt andra problem
Men problemen han brottades med på sin plan, i sina första matcher, är helt olika de som dagens nya domare alltför ofta ställs inför.
– I dag har vi ett annat samhälle och fotbollen förändras med samhället, så är det tyvärr. Men att det gått så här långt, att spelare och ledare börjar ta saken i egna händer och att de killar, tjejer, män och kvinnor som vågar kliva upp och döma fotboll blir utsatta för så mycket obehagliga saker, det är fullständigt horribelt.
– Det är ett större bekymmer än många vill erkänna.
Varför tror du att det är ett större problem inom fotbollen än andra lagidrotter?
– Jag vet faktiskt inte. Fotbollen är en väldigt stor sport, som engagerar många. Kanske finns en förklaring i att läktarna på ett sätt blivit en frizon för vad man får säga och vad man får göra. Det är liksom okej att skrika vad som helst till en domare, eller till någon spelare man inte gillar. Skulle du göra det på gatan här utanför skulle polisen komma och ta dig till slut. I en supportergrupp, i en klack, är du anonym och ingen vet vem du är. Du kan agera nästan hur som helst utan att någon bryr sig eller tycker det är konstigt.
– Sen kan man fråga sig hur det har kommit ner till både ungdoms- och breddfotbollen. Jag har inget bra svar på det. Men det finns ju något i tiden som gör att man skyller på andra, att man inte kan erkänna sina egna fel. Och vem är enklast att skylla på som spelare, ledare eller tränare? Jo, det är självklart domaren. Kanske har du en liten förklaring där.
Folk vi pratat med om det här menar att ledare ofta är för dåligt utbildade att hantera olika situationer. Vad tror du om det?
– Kan mycket väl vara så. Jag kan inte prata för hur andra föreningar fungerar men i Sigtuna IF där jag är ledare i mina två döttrars lag utbildas alla ledare, på flera olika sätt. Men jag tror också att det är viktigt att ha ledare med rätt känsla, att kunna se och förebygga vad som är på gång. Att kunna plocka ut en spelare som är på väg att spåra ur och visa att man inte accepterar ett beteende. Det är jätteviktigt.
"Testa tvådomarsystem"
Jonas berättar att han också är domaransvarig i Sigtuna IF. Och här utbildas alla spelare till domare.
– Alla går en domarkurs när de är 13 år, det är ett krav. Ingen behöver börja döma sen, men alla ska gå kursen. Sen uppmuntrar vi de som vill prova att döma att vara två i sina första matcher. Då har man trygghet av varandra.
– Kanske vore det förresten ett bra sätt att testa tvådomarsystem även i äldre ungdoms- och lägre seniorserier. Det är jobbigt att vara själv när det är jobbigt på planen.
Många problem runt fotbollsplanerna orsakas av hetsiga föräldrar. Och här har Jonas ett drastiskt förslag.
– Om man har en son/dotter i laget kan jag tycka att det är ett rimligt krav att också föräldrarna går en utbildning. Det behöver inte ta så lång tid, det är väldigt enkelt med dagens teknik. Och de som inte gått den är inte välkommen att gå och titta på lagets matcher.
Han plockar fram sin telefon och letar fram en kort video som fotbollsförbundet tog fram för ett par år sedan. Den heter "Respektera domaren" och Jonas medverkar tillsammans med fem andra domare på olika nivåer. Tanken med videon var att få upp ögonen på föräldrar, spelare och ledare för att det är just människor innanför den svarta domartröjan.
– Den som inte får en klump i magen av den här bör fundera lite till, säger Jonas.
Budskapet i videon är enkelt och tydligt:
"Utan domare, ingen fotboll".
– Så enkelt är det. Folk måste börja förstå att den som tar på sig rollen som domare är en stor hjälte.
Blir beklämd
Det märks att Jonas är otroligt engagerad, både i döttrarnas förening men också när det gäller domarnas miljö.
– Att stötta unga domare är jätteviktigt. I Sigtuna IF är det mitt ansvar och jag tar det verkligen på allvar. Det har varit en del incidenter i matcher där våra domare dömt och då är vi noga med att ha en plan för hur man hanterar det.
Har du själv varit på plats när det hänt?
– Tyvärr har jag inte det. Jag får ibland vibbar av att folk vet vem jag är och då kanske uppträder lite bättre. Men den dagen det sker när jag är på plats kommer jag inte tveka att ingripa, det är min plikt att göra det. Det är alla vuxnas plikt att göra det. När någon beter sig illa måste vi andra säga ifrån, det är vårt ansvar.
Hur reagerar du när du får läsa om det som hände i Stockholm, när en domare faktiskt gav sig in ett slagsmål så att en ledare bröt ena benet?
– Jag vet inte exakt vad som hände i det här fallet, men som domare måste man alltid föregå med det bästa exemplet. Om någon skriker "idiot" till dig får du inte skrika tillbaka, om någon knuffar dig får du aldrig knuffa tillbaka. Vi måste vara lite bättre än de vi möter och den historien är väldigt sorglig.
Jonas berättar att han blir beklämd när det händer saker på fotbollsplanen, där domare drabbas hårt.
– Jag blir illa berörd, absolut. För ett tag sen hamnade en domare i trubbel i en match i vårt distrikt, en ledare gick in på planen och bar sig åt så pass att matchen var tvungen att avbrytas. Då tog jag reda på domarens namn och telefonnummer, skickade ett sms och en domartröja till honom. Jag tycker att det är det minsta jag kan göra i min position.
Hur länge ska du själv hålla på?
– Jag funderade länge i somras, efter semifinalen i EM, för då kände jag att det tagit mycket kraft. Men nu har jag fått inspiration igen, vi är ett jäkla bra team som fungerar bra ihop. Så nästa säsong kör vi på för fullt, sen får vi se. Den dag det inte är kul, den dagen slutar jag. Men den är inte här än.