Speedkulan på topp. Det var under ett antal år Emelie Ljungbergs roll på fotbollsplanen. Det var hon som skulle sprinta ifrån motståndarförsvaret och avsluta anfallen.
Men i VGIF har hon fått en ny roll där hon har sin utgångsposition ute på kanten.
– Jag trivs där ute. Nu har jag ju mer blivit en spelfördelare och det är lite roligare. Nu känner jag ju aldrig någon press att det är jag som ska göra målen. Nu ska vi få bollen fram till mål och vem det är som avslutar spelar ingen roll. Vi är ju ett lag, säger Ljungberg som även gillar att VGIF varierar sin uppställning från 4-4-2 till 4-3-3 utifrån vilket motstånd som väntar.
– Det är kul att det blir rotation så man får prova lite olika positioner så det inte blir samma varje gång, säger den flyfotade VGIF-spelaren som menar att laget i år utvecklat sitt spel en hel del och då inte minst sitt kortpassningsspel.
– Vi har kört mycket småmålsspel på träningarna för att vi ska ha mer boll på backen. I fjol var det mer långbollar. Nu tycker jag det är mer skönspel och tränarna jobbar mycket med att vi ska vara kreativa. Att vi ska våga utmana och göra vår spelare och det tycker jag om, säger hon och skrattar till lite när hon därefter får frågan om vad hon vet om Valinge IF som VGIF ställs mot på bortaplan på söndag.
– Ska jag vara ärlig så vet jag ingenting. Men vi får kanske veta det i bussen på vägen ner. Men jag tycker det kan vara bra att inte veta för mycket. Det är bättre att utgå från vår plan hur vi ska spela och sen anpassa det om man upptäcker något speciellt, säger hon.