Maifkaptenen inför premiär: "Man ska aldrig ge upp"

Skadefri, formstark och spelsugen står Liridon Silka inför en ny fotbollssäsong. Nu är det Maifs återkomst i ettan som gäller, start hemma mot Forward på lördag.

Silka fyller 32 år i sommar, men fotbollen är roligare än på länge.

– Jag tänker ibland på vad jag ska göra efter fotbollen, det är en livsstil. Det är min passion och mitt intresse. Men jag tar match för match, säsong för säsong. Om jag har den glädjen som jag känner nu kan jag spela i flera år till.

Det är många kapitel som redan skrivits om LSW-sonen som växte upp med Kul med boll på Mossen. I backspegeln erkänner han att det finns flera tillfällen när han kunde lagt av. Han vill gärna berätta sin historia för att inspirera andra unga fotbollsspelare, att om det går tungt kommer det alltid nya chanser om man kämpar på.

Liridon Silka var inte en av de mest lovande spelarna födda 1990 i Motala. Han säger att han var en av de sista i årskullen att komma till Maif, som 19-åring 2010. Direkt hade han svårt att ta plats och det blev LSW igen 2011.

– Jag fick inget gratis. När jag kom tillbaka till LSW tränade jag ännu hårdare. Man ger inte upp, man ger allting, säger Silka som kom med i Maif igen 2012.

Andra försöket i Maif gick bättre. Liridon Silka gjorde 23 mål som innermittfältare 2012-2014 och var nyckelspelare i Lennart "Kral" Anderssons lag som vann allt 2013 och till slut kom fyra i söderettan 2014.

Men motgångar hade Silka även under den perioden.

– När jag var hos Örebro SK 2013 och de sade nej till mig var jag nära att ge upp. Jag tänkte, händer det aldrig?, erkänner Maifkaptenen.

Jodå, det hände. Efter succén med Maif 2014 blev det Jönköpings Södra och 2015 var han med och tog laget till allsvenskan där han också spelade första året 2016.

– Det var så häftigt. Jag har alltid varit ett fan av allsvenskan som supporter och nu fick jag själv spela mot de spelarna och på de stora arenorna.

Nu var Liridon Silka själv en etablerad elitspelare i de högre svenska serierna. Men motgångar kan ändå alltid lura i vassen.

Till Öster värvades han också för att ta laget till allsvenskan, men sista året av de tre på kontraktet platsade Motalakillen inte ens i truppen. Ett år i Växjö tillbringades på läktaren.

– Jag var inte osams med tränaren, jag blir inte det. Men jag var inte hans favorit. Det var märkligt att inte ens vara med i truppen när jag visste att jag var tillräckligt bra för att spela.

Inte heller denna gång lät sig Silka nedslås. Han kom i stället hem för att bygga någonting nytt i Maif. En hemkomst som hittills varit framgångsrik med uppgång en nivå redan.

– Lite läskigt att komma tillbaka dit man en gång spelat. Men jag är en annan nu. Jag har en annan roll i laget och nu vill jag vara ledaren, inte stjärnan. Jag vill vara vägvisare för de unga, säger lagkaptenen.

Vad tror du om Maifs möjligheter på sikt?

– Det är klart att vi ska satsa mot superettan, men det är en långsiktig vision på tre-fyra år. Nu ska vi klara oss kvar i ettan först.

Maifs roll i Motala?

– Det är väldigt många som är intresserade av oss och vår fotboll, det märker man. Vi försöker svara upp för det.

Men det finns också de i Motala som inte vill att ni lyckas?

– Ja, det har väl alltid varit så. Ingen skillnad under alla mina år. Men de är inte så många och om det påverkar oss så stärker det oss bara. Då vill vi vinna extra mycket, säger Liridon Silka.