Johan Orrenius skriver om fotboll och här ses han intervjua en spelare under en reportageresa för Offside i Wales.
Jolopriset instiftades 2002 till minne av Jan Olof Olsson med syftet att utmärka journalister och författare som med framgång verkar i Jolos anda. Priset på 10 000 kronor delas i år ut i samarbete med Albert Bonniers förlag.
Här är juryns motivering, vilket kan beskriva Jolos anda:
”Johan Orrenius skriver om fotboll – men det handlar alltid om människor. Hans reportage präglas av nyfikenhet, likt Jolo låter han de överraskande detaljerna tala, oavsett om han skildrar världsstjärnor, lagmaskotar, trotjänare eller engagerade supportrar som pappa Hasse i Motala. Likt en strategisk mittfältare behärskar han hela planen och serverar sina precisa passningar i en lågmäld och eftertänksam stil som präglas av underfundig humor.”
Johan Orrenius är glad för priset när vi når honom på redaktionen i Göteborg där han har sin bas för att berätta om fotboll i magasinet Offside.
– Roligt, jag är överraskad och hedrad. Det här är ett pris utanför sportens värld. Det är tunga pristagare före mig och det här hade jag inte trott. Det går utanför fotbollsbubblan och jag tycker att det är roligt för sportjournalistiken att vi syns utanför tabellerna.
Johan Orrenius säger att han inte är någon "Jolo-expert", men vet litegrann om hur Jolo var som skribent, och förstår att det kan finnas en likhet med hans eget berättande.
– Jag vill ta med läsaren till platser och uttrycka känslor, stämningar och lukter. Jag vill vara nära, säger Motalakillen.
I somras följde Orrenius sin pappa Hans Orrenius och deras relation och supporterskap till Motala AIF:s fotbollslag. Det mynnade ut i ett 20-sidigt reportage i tidningen.
I höstas porträtterade Johan Orrenius den förre Maiftränaren Lennart "Kral" Andersson, dalslänningen som nu gjort comeback i Vänersborg, vilket också mynnade ut i ett stort reportage.
Nyckeln i Orrenius skrivande är att lägga tid och följa med. Att betrakta.
Hur mycket tid lade du på Kral-reportaget?
– Ett par gånger satt vi ned och pratade ordentligt, jag träffade honom fyra-fem gånger och var också med vid avgörande tillfällen, typ under match. Jag pratade med tio-tolv personer om honom. Ofta kan andra ge en bättre bild av en person än personen själv, beskriver Johan Orrenius.
Orrenius ser sig som en skribent som skriver om människor och relationen mellan människor. Det är bara sammanhanget som är fotboll. Det skulle lika gärna kunna vara något annat. Han säger att det är en lyxig position han har att kunna lägga tid på att ge en mångbottnad bild av människor i ett samhälle där mycket ska gå väldigt snabbt.
– Jag frågar ofta om jag får hänga med personer och vara bredvid när de träffar läkare eller andra. Ibland säger de nej, de har en integritet, men ofta får jag ja. De blir glada över att jag bryr mig.
Vad har du för projekt just nu?
– Jag gör ett reportage om allsvenska IFK Värnamo och problemen med deras arena. Det kanske inte låter så spännande, men jag tror att det är en berättelse som många kan känna igen sig i, en liten klubb som brottas med ett förbunds stora krav och vad är egentligen ett elitlag värt för en kommun. Jag ser en parallell till debatten kring IFK Motala och bandyn. Jag berättar storyn genom Värnamos kvinnliga klubbchef.
Vad ser du fram emot själv att följa 2025?
– Jag får säga att följa mitt favoritlag Maif. Om det kan bli toppstrid i division 2 i år. Jag hoppas det, säger Johan Orrenius som inte kan lova några fler längre berättelser om sitt favoritlag, men han har ofta Maif med sig i sina veckovisa blogginlägg och poddar från fotbollens stora värld.
Johan Orrenius följde förra året sin pappa Hans Orrenius och hans kärlek till Motala AIF. Det mynnade ut i ett 20 sidor långt reportage i magasinet Offside.