Nu är det inte första gången som Nina Koppang kallas till landslagssamlingar i såväl handboll som fotboll. Men att på samma dag bli kallad till landslagssamlingar i två olika sporter. Ja, det var nytt även för Vadstenas bolltalang.
– Jag hade glömt bort att det skulle vara en samling med fotbollslandslaget, säger Nina och skrattar när vi slagit oss ner vid köksbordet i familjehemmet i Medhamra utanför Vadstena.
I ett fat på bordet framför oss ligger beviset för att hon dessutom är en talangfull bagare. Efter några tuggor av den utsökta sockerkakan hon bakat så berättar hon om hur besvikelsen att inte bli kallad förbyttes i dubbel glädje. För först trodde hon att hon inte blivit uttagen alls.
– Handbollskallelsen skulle komma den 25:e men då kom det ingen. Vad synd tänkte jag. Dagen efter satt jag på en lektion i skolan när det kom ett mejl med kallelsen, berättar Nina.
Så fort lektionen var slut tog sin dator och gick för att söka upp sin tränare i VHF, Ludvig Carlsén, för att berätta den glädjande nyheten. På vägen tittade hon en extra gång på kallelsen.
– Då såg jag att det var från fotbollen. Sen några timmar senare kom kallelsen från handbollen. Först trodde jag att det var fotbollen som skickat samma mejl igen. Jag blev ganska chockad över att bli uttagen till båda, säger hon.
Av de båda landslagsuppdragen ligger fotbollen närmast i tiden. Där väntar en UEFA-turnering i Bohuslän 12-16 maj där Nina och det svenska F16-landslaget ställs mot Irland, Turkiet och Österrike.
Om hon sen blir uttagen i den slutliga truppen så är det en dryg månad senare dags att dra på sig den blågula handbollsdressen när F16 European open championship spelas i Partille.
– Nu har de tagit ut 28 stycken. Av dem så är det 16 stycken som ska spela själva turneringen. Vilka det är får vi veta 5 juni. Jag vet att det är tre högernior som blivit kallade så det finns en bra chans, säger hon.
När Nina spelade Sverigecupen med Östergötlands distriktslag i vintras så utsågs hon till turneringens bästa högernia. Så att hon ingår i handbollstruppen är ju inte helt oväntat.
Att en spelare som för tillfället knappt spelar fotboll blir uttaget i ett svenskt fotbollslandslag. Det torde vara mer ovanligt.
– Damlaget i VGIF har ju lagt ner. Jag har tränat lite med -02-laget men landslagsledningen har sagt att jag måste spela högre upp. Jag känner ju några i Boren så nu ska jag träna där så får vi se, säger bolltalangen som till hösten börjar på handbollsgymnasiet i Göteborg.
Att hon gjort valet att prioritera handbollen har hon varit tydlig med mot ledarna i fotbollslandslaget. Ett val de har stöttat henne fullt ut i.
– Landslagsledaren har sagt till mig att han tycker det är bra att inte välja fullt ut. Kanske prioritera en sport men att underhålla den andra. Väldigt klokt sagt tycker jag, säger Nina som trots flytten till Göteborg efter sommaren inte tänker ge upp fotbollen.
– Jag tycker ju det är väldigt roligt med båda sporterna så det känns skönt att inte behöva välja. Sen tror jag inte att jag hade kommit så långt i fotbollen om det inte hade varit för handbollen och tvärtom. Det är ju många som frågar om vilken av dem jag ska välja och då blir det ju att man funderar själv också. Samtidigt så försöker jag inte tänka på det så mycket. Jag bara kör så kommer tiden att utvisa vad det blir, säger hon och fortsätter:
– Någonstans så tror jag det kommer ge sig själv när jag börjar på gymnasiet i höst. Antingen kommer det bli jättekul eller så kommer jag tröttna när jag får för mycket av det.