– Det känns som inom hockeyn har materialaren en viktigare roll på nåt sätt, där behövs man verkligen. Inom fotboll och innebandy är det kanske lite mer att man ska se till att hålla ordning på alla, säger han och skrattar.
Vi träffas vid IFK Motalas hemmaarena, Kamraternas IP som det kallas i folkmun. Tobias har lagt ner någon timmes jobb innan vi ses. Och allt sker på hans egen fritid.
– Det finns alltid nåt att göra. Nu drog jag ut spridaren så att planen får lite vatten.
Under sommartid är IFK Motala hans lag. För tillfället. Han är materialförvaltare, eller som han själv säger en ”allt-i-allo”, i herrlaget och fixar med det mesta.
Under vinterhalvåret är det hos Solfjäderstaden han lägger sina timmar på fritiden.
– Vad det ger mig? Energi, framförallt. Men också avkoppling, en social gemenskap, lite tävlingsnerv, spänning. Men får så mycket.
Han tittar framför sig. Funderar en stund.
– Främst är det tugget och gemenskapen i omklädningsrummet jag värdesätter mest. Det blir en speciell känsla i en grupp som träffas så ofta och går igenom saker tillsammans.
Tobias berättar att han började sin egen idrottsliga bana inom ungdomsfotbollen i Ödeshögs IK. Men i de mellersta tonåren så la han av.
– Jag tyckte inte att det var så kul att spela längre. Men det var faktiskt Klas Ingesson som fick mig att ta mitt första ledaruppdrag. Jag kommer inte ihåg riktigt hur och när frågan kom, men jag hamnade i alla fal som lagledare i b-laget.
Resan fortsatte sen till Hästholmen innan han utökade sina uppdrag till att också innefatta innebandy.
– Jag började i Boets IK, som ledare i både ungdomslag och i a-laget. Efter det drog jag vidare till Mjölby IBK där jag tro att det blev 12 säsonger.
Det var under klubbens bästa år, med spel i division 1.
– En kul tid. Många riktigt roliga matcher med bra drag i hallen.
Sen blev det Boxholm, när Mjölby drog ner på sin seniorsatsning.
– Sen hörde Solfjäderstaden av sig för ett par säsonger sen och nu ska det bli riktigt kul med division 1 igen.
Han tystnar och funderar en stund igen:
– Det har blivit några klubbar under åren. Jag var ju med Österstads herrlag också under några säsonger. Ja, tiden går, säger han och ler.
Han återkommer flera gånger under samtalet till att gemenskapen i det gäng han tillhör är viktigt och något han verkligen värdesätter.
– Allt jag gör är ideellt och jag är inte intresserad av att ta ut några pengar. Jag får så mycket annat. Och när man får beröm för det man gör, att man märker att det uppskattas, då sporrar det till att göra ett ännu bättre jobb.
Det går inte att undvika att fråga om vad som är hans drömuppdrag i rollen som materialförvaltare. Svaret kommer ganska snabbt.
– Tre Kronor. Det jobb som han ”Pudding” haft, det vore fantastiskt roligt. Men överhuvudtaget vore det häftigt att få vara med inom hockeyn. Som jag sa, det blir mer action där och känns som rollen som materialförvaltare är viktigare, att man verkligen bidrar.
– Jag träffade Tim Brithén en gång (nu i Helsingborg) och snackade en hel del. Det var spännande att höra hur deras materialare jobbar.
Kanske läge för ett studiebesök nånstans?
– Varför inte. Det skulle vara riktigt kul.
Har du nåt favoritlag i SHL?
– Ja, HV 71.
Till sist måste vi fråga vem som är den största materialspelaren i IFK den här säsongen?
– Jag får nog säga Norton Forsman.
Och slarvigast?
– Daniel Dahlqvist.