Innan jag började jobba som sportreporter hade jag ett ganska smalt idrottsintresse. Det var fotboll, fotboll, fotboll och kanske lite bandy.

På MVT den här sommaren har jag stött på allt möjligt. Golf, mountainbikecykling, frisksport, ridsport, fallskärmshoppning och mycket annat. Och så folkrace och speedway. Två sporter jag varit och kollat på en del gånger, men aldrig riktigt fastnat för. Nu är jag plötsligt rätt säker på att jag kommer ta mig upp till Dunteberget många gånger även när jag inte jobbar.

Min slutsats är att det inte spelar någon roll vem man är. Man kan skapa ett intresse för alla sporter, bara man sätter sig in i det tillräckligt och ger det en ärlig chans.

Artikelbild

Det handlar om så mycket mer än bara utförandet av idrott.

Människorna är det som gjorde att den här sommaren överträffade mina redan höga förväntningar. Jag visste att berättande och bevakning av sport är kul, men jag visste inte hur inspirerad man kan bli av alla man stöter på i sportens värld.

De som brinner för något. De som kämpar för det de tror på. De som ställer upp och engagerar sig för att ungdomar, pensionärer, tjejer, killar ska få idrotta. De som lyckas och når välförtjänta framgångar efter hårt slit. Men även de som misslyckas. De som svär och gråter efter en förlust. De som gräver ner sig och tar nya tag. Fortsätter kämpa.

Det finns så mycket att lära av alla dessa personer.

Likväl finns det väldigt mycket att ta del av. Något jag insett under sommaren är att Motala och Vadstena med omnejd har ett fantastiskt idrottsliv. Alla möjliga sporter och föreningar. Frågan är hur inte fler kan idrotta med de förutsättningar som faktiskt finns. Det går utan tvekan att hitta sin grej. Jag har ägnat hela sommaren åt att hitta min grej gång på gång. I stort sett varje sport och förening jag stött på har varit något jag absolut skulle kunna tänka mig att vara aktiv i själv. Ta del av det.

Frågan är om "ett fantastiskt idrottsliv" även går att applicera på de stora klubbarna. Min uppfattning efter sommaren är att det åtminstone finns framtidshopp. IFK Motala Bandy känns som en av Elitseriens mest välskötta förening och de har en spännande säsong framför sig. Maif levererar inget toppresultat i år, men får kanske äntligen lite efterlängtad kontinuitet i och med Christer Persson. Piraterna missar slutspel i år och det är omöjligt att veta hur de lyckas med 2020 års lagbygge, men det är i alla fall ordning och reda i klubben igen.

Det känns positivt för IFK, Maif och Piraterna, men det är inte de som har gjort störst intryck på mig. Det är de små föreningarna, de små idrotterna, de ouppmärksamma eldsjälarna, som är det häftigaste.

Slutligen vill jag tacka alla er härliga, häftiga och duktiga idrottspersoner jag träffat den här sommaren. På återseende!