Vi träffas den dag då vårvärmen exploderar och det känns lite fel att kliva in i Vätternrundan arena. För det vore lätt att tro att varenda friidrottare efter en lång vinter nu vill komma ut efter en lång inomhussäsong.
Men det gäller inte 15-åriga friidrottstalangen Lina Ånstad visar det sig.
– Jag föredrar faktiskt att tävla inomhus. Här inne är det alltid samma förutsättningar oavsett vad det är för väder, säger hon när vi slagit oss ner intill löparbanorna för att prata om just hennes inomhussäsong.
En säsong som inte direkt gjort att hon gillar att tävla inomhus mindre. För som minne av den så ligger nu karriärens första USM-medalj hemma i prisskåpet. Men att det var i längdhopp hon skulle ta den var en överraskning, till och med för henne själv.
– Det var där som jag trodde att jag hade minst chans att ta en medalj, säger hon och spricker upp i ett leende när hon tänker tillbaka till tävlingen i Örebro.
Sett till personbästa var hon långt ifrån någon av favoriterna. Men fem gånger om hoppade hon längre än vad hon någonsin gjort och i den fjärde hoppet hoppade hon 5.33 och upp på silverplats.
– Det var lite nervöst att se de andra hoppa de sista omgångarna. Men jag hoppade sist av alla så när jag skulle hoppa i sista omgången så visste jag att hade en medalj, säger hon och leende blir än större.
Om hon gläds över det resultatet så grämer det henne lite att hon inte tog någon medalj på 60 eller 200 meter. De distanser som hon såg som sin bästa chans inför mästerskapet.
Allra mest eftersom hon faktiskt hade den näst snabbaste tiden under finalpasset på 200 meter. Felet var bara att hon noterade den i B-finalen.
– Det var tråkigt. Men det är så det är i friidrott.
Vi lämnar inomhussäsongen och blickar framåt. Mot en utomhussäsong som är minst sagt oklar i det läge som råder i världen.
– Jag hade ett mål med utesäsongen men nu blir det svårt när det mesta ställs in. Men blir det ett ute-SM så är målet att ta medalj där också, säger hon innan det är dags att förberedda sig för dagens träningspasspass.
Ett tufft intevallpass är det som står på schemat.
Hon avslöjar att det inte är hennes favoritpass. Men att träningsgruppen hon ingår i gör det lättare.
– Kompisarna betyder väldigt mycket. Vi peppar varandra och det blir att man kämpar mot varandra men ändå med varandra.