Det märks när Jan-Ove Boll svänger in på parkeringen vid Motala GK. Han sitter i en av sina nyaste bilar, en Mercedes av ovanligt slag med så kallade "måsvingar" som dörrar.
En dam kommer fram direkt och börjar fråga om bilen. Några män släntrar senare förbi och tar bilder med sina mobiler.
I Motala är Jan-Ove kanske mest känd för sitt motormuseum och sitt stora bilintresse. Att han spelade golf och hade en kärlek till sporten blev många varse först när det uppmärksammade köpet gjordes klart under hösten 2014.
– Jag gillar sporten, men spelar inte så mycket. I år ska jag försöka spela en gång i veckan, men det är så mycket annat man ska hinna med också.
Han smuttar på kaffet i den vita koppen och fortsätter:
– Sen är jag inget vidare på det. Jag har egentligen ingen bollkänsla. Det räcker inte med ett heta Boll i efternamn, säger han och skrattar.
Men varför köpte du golfklubben?
– Det är en bra fråga egentligen. Men jag kände väl nån slags skyldighet eller vad man ska kalla det. Jag satt med i styrelsen under de tuffa åren och egentligen varje möte handlade om klubbens dåliga ekonomi och hur vi skulle klara oss till nästa månad. All fokus låg på att klara ekonomin, inte något på att utveckla banan.
– Under den här perioden var ekonomin så dålig att jag och någon person till lånade ut våra privata pengar för att klubben skulle kunna betala ut löner till de anställda.
Jan-Ove berättar att han gick hem efter ett styrelsemöte, skrev ner sina tankar på ett A4-papper och bestämde ett möte med klubbchefen Tomas Lindh.
– Jag har hela tiden haft stor tilltro till Tomas och hade aldrig gått in i det här utan den känslan. Efter att ha skissat lite till så la jag fram ett färdigt förslag till styrelsen. Sen fick medlemmarna säga sitt.
Det var en del turbulens kring affären, många var oroliga och en del medlemmar gick ur klubben.
– Till slut, när affären och bland annat förvandlingen av medlemslån till spelrätter var genomförd, så hade vi ändå gått plus med en medlem.
Jan-Ove säger direkt att det inte fanns några affärsmässiga skäl till att köpa klubben.
– Det här är en ideell grej. Men jag tycker det är viktigt för Motala att ha en golfbana, varje stad i vår storlek behöver det. Och om jag kan hjälpa till så att det här får leva vidare och kan utvecklas så känns det bra.
Efter att tidigare ha fått höga betyg i sina medlemsundersökningar fick dock Motala GK en hel del kritik för sin skötsel av banan förra sommaren. Både av gäster, men också från medlemmar som menar att man inte får ut det man kan förvänta sig av sin årsavgift.
När vi går en sväng på Hedbanan är det tydligt att en hel del av skötseln är eftersatt. Det växer gräs i bunkrarna och kanterna är fulla av högt, oklippt gräs.
Jan-Ove Boll:
– Jag lägger mig inte i skötseln av banan och anläggningen, det har jag fullt förtroende för att Tomas Lindh och hans personal fixar.
Klubbchefen Tomas Lindh kommer förbi. Han erkänner att det just nu finns en hel del som inte är av toppskick, men berättar bakgrunden:
– I fjol hade vi det riktigt tufft med flera smällar i rad. Först slutade tre viktiga personer i bangruppen strax innan säsongen skulle börja, sen strulade vårt bevattningssystem och vi fick inskränkningar i vårt användande av vatten eftersom grundnivåerna var så låga.
Han menar att den här säsongen kommer se helt annorlunda ut, men att man just nu kämpar emot tiden.
– Nu har vi maskiner, vi har personal, vi har en fungerande anläggning. Problemet just nu är att vi måste komma ikapp och har då lagt fokus på det allra viktigaste som greener och fairways. Samtidigt växer det så jäkla fort under den här tiden att man knappt hinner med att klippa.
Han fortsätter:
– Bunkrarna har vi inte hunnit ta tag i alls, men det kommer. Jag känner att vi är på väg ifatt och kommer att ha en kanonfin bana om bara ett par veckor.
Inför det här året har Jan-Ove Boll lagt ner nya pengar i att bygga en ny maskinhall för banarbetarna och fått till en maskinpark som gör att personalen kan göra det jobb som krävs.
Vi frågar Tomas Lindh vad försäljningen av banan betydde för klubben. Han säger:
– Maskinhallen hade inte funnits, nya maskiner hade inte funnits. Ny fasad på klubbhuset eller uppdatering av restaurangen hade inte heller funnits. Vi hade fått jobba oss till de delarna på en tid av kanske tio år, det har vi nu fått till på två. Tidigare, när klubben var tyngd av tuffa lån, har vi bara kunnat ta hand om det som varit kritiskt och fixa det som gått sönder. Nu kan vi planera i förväg och faktiskt utveckla klubben på ett helt annat sätt. Nu är vi helt skuldfria och har de senaste åren istället gått med vinst.
På medlemssidan ökade man, trots ett tufft fjolår, i antal medlemmar under 2017. Och utvecklingen fortsätter att gå åt rätt håll.
– Den här våren, med det fantastiska väder vi haft, har aktivitetsnivån här uppe varit högre än de senast åtta-tio åren. Det är full fart hela dagarna och ge oss bara några veckor så kommer vi kunna bjuda på en bana som ingen kan klaga på, säger Tomas Lindh.