När Stina Blackstenius får prestationerna som ligger till grund till att hon även i år är en av kandidaterna till MVT:s Guldklocka upplästa för sig så är hennes spontana kommentar:
– Ja, det har väl varit det mest häftiga året i min karriär, hittills. OS-silver, SM-guld och VM-slutspel på samma år. Det kunde inte ha varit mycket bättre. Det är häftigt att ha fått vara med om det, säger Blackstenius som i fjol fick MVT:s Guldklocka för EM-guldet med F19-landslaget och debuten i landslaget.
Då var OS-spel en dröm och ett mål som hon siktade på. Men att hon väl på plats i Rio skulle spela en så stor roll i Sveriges succé hade inte ens hon vågat tro.
När hon åkte därifrån hade hon inte bara med sig ett OS-silver. Hon hade också skrivit in sig i den svenska idrottshistorien som den första svenskan att göra mål i en OS-final i fotboll.
– Det kommer jag minnas resten av mitt liv. Det är något att berätta om för barnbarnen en dag, säger Blackstenius och skrattar.
Och för samma barnbarn kan hon också berätta om hur hon och LFC bara några månader senare firade SM-guldet efter att ha gått obesegrat genom serien.
Kanske hon då minns det ena som större än det andra. Nu med båda i färskt minne vill hon inte ranka dem.
– De är kul på olika sätt. OS-silvret med landslaget var väldigt stort. Det var första stora mästerskapet för mig och otroligt häftigt att få vara med om. Men SM-guldet med LFC är speciellt. Jag har spelat där de fyra senaste åren och att få vinna med det laget och de ledarna betyder väldigt mycket för mig.