– Jag kan inte påstå att jag minns det, säger han. Men jag antar att det var en hörna?

Så riktigt.

Senaste slutspelsmatchen IFK spelade var 26 februari 2008, i Sandviken, och det blev förlust i två raka. Bortamatchen slutade 3–11 och Lindén satte dit 3–7 - på hörna.

Artikelbild

| Tillbaka igen. Det är tio år sen Anders Lindén lämnade IFK Motala och avslutade sin elitkarriär. Han är också den senaste målskytten för IFK i ett slutspel, mot Sandviken 2008.

Därför passade vi på att stämma träff med den förre IFK-spelaren, i det omklädningsrum han lämnade ett år senare, efter säsongen 2009.

– Oj, det var länge sen man var här. Jag kommer knappt ihåg vilken plats jag satt på då. Vi flyttade runt lite under säsongerna, men det kan ha varit där, säger han och pekar.

Klubbchefen Pär Beckne kommer ner och hälsar glatt. Efter en stund dyker Olle Nordlund upp och snackar lite.

Philip Florén, säsongens målkung, har inte koll på Anders Lindéns karriär i IFK men svarar snabbt när han får höra vem som är den senaste målskytten i ett slutspel för IFK:

Artikelbild

| En försvarsspelare med stort spelsinne och ett bra skott. Så kan man enkelt beskriva Anders Lindén.

– Då får vi se till att ändra på det snabbt.

Anders Lindén gjorde ett stort antal säsonger i IFK, var för många mer "Stefans son" och fick utstå liknelser med sin pappa Stefan Lindén.

– Det var egentligen först efter att jag kom tillbaka från två säsonger i Falun som man såg mig som enskild spelare, inte bara jämförde med farsan. Och det var ju dessutom jämförelser som haltade en hel del då han var anfallsspelare och jag försvarsspelare.

När vi frågar om det bästa och sämsta minnet i IFK kommer det ena svaret snabbt.

– Det sämsta är givetvis när vi åkte ur 2009. Det var riktigt jäkla tungt och jag kan tänka på det än idag och minnas det tuffa känslan.

– De bästa stunderna är när man vunnit viktiga matcher. Som när vi slog Västerås i sista utematchen där, innan de fick gå in i hallen. Det blåste in massa sand på isen kommer jag ihåg och var riktigt usla förhållanden, men vi vann matchen.

Vad kan du sakna?

– Faktiskt mest att åka skridskor i matchsituationer. Att liksom kunna tajma rätt, placera sig rätt och taktiskt ligga ett steg före motståndaren. Det var en härlig känsla.

Vad saknar du inte?

– Bussresorna. Och en del av träningen. Jag var inte känd för att träna hårdast och det kan jag kanske ånga lite idag, att man inte tog tillvara på det på ett bättre sätt. Då hade jag kanske kommit längre i min karriär.

Din kontakt med bandy idag?

– Ingen egentligen. Jag såg Derby på annandagen i och med att jag bor i Linköping numera. Men jag ska faktiskt se IFK nu mot Vetlanda, den chansen får man inte missa.

Vad skickar du med till spelarna inför matchen?

– Att man inte ska ta det så allvarligt utan försöka njuta av situationen och följa den spelplan man lagt upp.