Anfallsspelet blev VHF:s fall

– Släpper man bara in 22 bollar så ska man vinna. Annars så är det något som är fel.

VHF-tränaren Simon Ambjörnsson skakade lite uppgivet på huvudet någon minut efter att VHF förlorat mot HK Eskil hemma i Vadstena sporthall.

Å ena sidan hade han fått se laget visa upp en av sina bättre försvarsinsatser den här säsongen. Men vad hjälpte väl det när anfallsspelet inte alls kom upp till samma nivå.

Speciellt i den första halvleken så lämnade det offensiva spelet en hel del i övrigt att önska. Det såg stressigt och hafsigt ut och avsluten togs många gånger i helt fel lägen.

Vilket bland annat ledde till att det tog tio minuter innan VHF gjorde sitt första mål.

– Vi tar mycket mycket felbeslut och det är spänt. Speciellt när vi spelar här hemma så känns det spänt och det blir ju jobbigt om man ska ge motståndarna ett försprång innan vi kommer igång. Vi måste släppa handbromsen och köra, säger Ambjörnsson som menade att de varit alldeles för stillastående inledningsvis.

– Vi måste ha fart när vi får bollen. Nu blir det bättre i andra men det kan bli ännu bättre.

Nu var underläget i paus ändå bara tre bollar. Vilket VHF till mångt och mycket kan tacka Sofia Holmströms skytte från nio meter för.

– Det är för få som gör mål. Det är ingen hemlighet.

Nu blev VHF:s anfallsspel något bättre i den andra halvleken och med minuten kvar så hade de bara två mål upp och anfall. Men det läget brändes och istället kunde Eskil gå upp och fastställa slutresultatet.

– Vi har ju lägen framåt så vi ska kunna vinna. Men vi är så ineffektiva . Men vi får blicka framåt och hoppas att det lossnar, säger Ambjörnsson.