När VHF:s P02/03 klev ut till den sista matchen i steg 2 i USM så gjorde de det med tre raka segrar i bagaget. Uppsala, Skogås och Spånga hade i tur och ordning fått se sig besegrade.
Ändå var avancemanget till steg 3 inte säkrat inför mötet med HK Fräs. Och SM-helgen skulle komma att avslutas med en riktig nagelbitare.
– Jag visste om förutsättningarna. Vi fick inte förlora med mer än fyra bollar, säger tränaren Johan Ekdahl.
Med bara dryga fem minuter kvar och sex måls underläge så var det inte mycket som talade för att de skulle klara det. Speciellt inte då kaptenen och spelmotorn Olle Andersson fick ledas av planen efter att ha fått en rejäl smäll över näsan.
– Då såg det riktigt mörkt ut. Vi visste innan att den sista matchen skulle kunna bli avgörande. Men jag trodde inte det skulle avgöras på målskillnad, säger Ekdahl.
Men istället för att ge upp i det läget så kom Andersson tillbaka på plan och VHF i matchen. Sex bollars underläge blev till bara två , 21-23, när det var slut och därmed var avancemanget till steg tre säkrat.
Mycket tack vare Anderssons spel i offensiven. Men att de fick chansen att krympa siffrorna kan de tacka målvakten William Adolfsson för. För han växte ut till rena väggen i slutminuterna.
– Att man har en målvakt som kan stänga igen i det läget är fantastiskt, säger Ekdahl som när allt var klart hyllade hela laget och kanske främst de som inte fått så mycket speltid.
– Hela truppen har gjort det fantastiskt bra. Killarna var helt överens om att målet var att gå till steg tre och då har det ju funnit killar som inte få spela så mycket. Men de har tillfört sådan glädje före och under matcherna, säger Ekdahl.