Det var i Mjölby cykelklubbs tält jag såg det som kan kallas lite av själen i det Vättern bike games som med sina tre år fortfarande är en ny företeelse i Vätternrundans familj av lopp. Vad själen är får väl egentligen sätta sig med fler år som arrangeras, men det var fint att se de hjärtformade kladdkakorna i Mjölbyklubbens del av depån.
Anna Pettersson hade bakat, det var viktigt att få med, och jag blev själv lite sugen på en bit när cyklisterna Erik Sundblad och Robert Carlsson tog för sig, tillsammans med unge supportern Jesper Kindahl.
Mjölby CK var en av de utsocknes klubbar som kom med ett stort gäng till Motalas cykelfest i Bondebacka. Två seniorlag med fyra i varje körde och utöver det två ungdomslag. Här kunde de idrotta tillsammans sida vid sida med olika sorters elitcyklister. När det inte käkades kaka kämpades det väl i spåret.
"Jättetrevligt. En fin bana och här får vi vara tillsammans en hel dag", sade Robert Carlsson när han fick på sig sin tröja igen under en av sina pauser.
Det brukar sägas att minst halva nöjet med att spela fotboll är snacket och stämningen i omklädningsrummet. Mellan träningar och matcher. Jag undrar om inte vilan mellan svettandet och stånkandet också är grejen med att köra lag-MTB. Det såg ut att vara väldigt trevligt i depån och bara den sköna stämningen är det som gör att jag tror att den här bärande delen av Vättern bike games har kommit för att stanna och bli en ny tradition i Motalas idrottsliv.
