Frank Andersson gick bort för en månad sedan, 62 år gammal, i sviterna efter en hjärtoperation.

Andersson var under 1970- och 80-talen en av världens mest framgångsrika brottare. Han tog VM-guld tre gånger (1977, 1979, 1983) samt OS-brons i Los Angeles 1984. Detta under en period i svensk idrottshistoria där idrottare födda 1956 blev en alldeles speciell grej. Björn Borg, Ingemar Stenmark, Thomas Wassberg och Linda Haglund föddes samma år som Frank Andersson, som blev den femte "56:an".

"Den bäste"

Han var den bästa svenska brottaren genom tiderna, säger den förre ishockeystjärnan Börje Salming, en av dem som tog farväl av Frank Andersson i begravningsceremonin i Heliga korsets kapell på Skogskyrkogården i Stockholm.

Martin Lidbergs främsta minne av Frank Andersson är när de tog SM-guld tillsammans i Spårvägen.

Det var 1987 och jag var 14 år. Det var stort att vara i final samtidigt som Frank, säger Lidberg, som själv har tagit EM-guld och VM-brons.

Hade stort hjärta

Även bordtennisikonen Jan-Ove Waldner minns Andersson från tiden i Spårvägen.

Vi tränade vägg i vägg med brottarna och vi träffades ganska mycket där ett tag. Frank var en av dem som man såg upp till, precis som de andra stora – Björn Borg, Ingemar Stenmark och Börje Salming. Han hade en enorm karisma, han syntes när han kom in. Och han hade ett otroligt stort hjärta, säger Waldner.

En begravningsgudstjänst ska också hållas på fredag i Trollhättan där Frank Andersson föddes och växte upp.