Solfjäderstaden har en bit kvar till att kunna rå på de bästa lagen på division 1-nivå. Inte spetsmässigt och inte breddmässigt och inte heller fysiskt. I de tre områdena håller Motalalagets trupp snudd på allsvensk klass redan nu. Inte ett dugg sämre än serieledande Åby är Solfjädern där, lagdel för lagdel och i spel fem mot fem.
Så var det i det här derbyt i kväll där Åby vann med 12-8, lite fantasisiffror. Framgångsrik "kaosinnebandy", som Solfjäderstadens tränare Emil Stille valde att kalla Åbys sätt att spela.
Där det brister för Solfjädern är i de avgörande lägena. Just i rätt lägen då det gäller att hålla tätt bakåt och just i de lägena där man ska sätta bollen. Just i de lägen där man inte ska bli utvisad.
I fem mot fem skapade Solfjädern nästan mer än Åby och kunde gjort tvåsiffrigt också, men missade för mycket. Åby var tvärtom kliniskt precis på de avgörande målchanserna. Det var i special teams det hände. I slutet av andra perioden och början av tredje perioden gjorde Åby tre mål i fem mot fyra och två mål i fyra mot fem. Solfjädern hade inte skärpan, helt enkelt, och då straffas man hårt av ett topplag.
"Det är ju ingen tillfällighet att Åby är där på rätt plats hela tiden. De är bra på det", konstaterade Emil Stille.
Jag tycker ändå inte att Solfjäderstaden behöver gråta så mycket över den här förlusten. I det svarta bortastället blev det ingen sorgekväll, utan jag tycker att det var en mäktig kväll för Motalas innebandy. Ytterligare ett tecken på att Solfjädern är på väg framåt och uppåt. I vårt livesända Uppsnack dagen före derbyt satt sportchefen Jens Larsson och berättade att spelare nu vill komma till klubben, vinden har vänt så att säga. Den lyxen har Fjädern nu, att det är spelarna som kommer och visar intresse.
Sedan är det feststämning varje gång numera, nu var det 800 röststarka i hallen, plus en sektion med bortafans. Innebandy har blivit roligare än på länge att gå på i Motala.
Om vi ser till inledningen av matchen mot Åby, där Solfjädern hade 3-1 och 4-2 och 5-4 och satte ton, så finns det mycket att se i Motalalaget. Jacob Larsson, giganten, har fått en "gigantbror" i Martin Hovlund, och även Adam Hjalmarsson tycker jag är en klass-spelare. Oscar Bierfeldt, mannen som inte kan skjuta enligt glimt i ögat-rykten, gjorde nu två mål och är bra också.
Jag tror mycket väl att det här Fjäderlaget, som har självförtroende i grunden och en vilja att nå längre, kan få nya chanser mot lag som Ledberg och Åby redan i vår. Jag tror fortfarande på att Solfjädern grejar en kvalplats. Så bra är laget.
Det vore i så fall kul att se Adam Wastesson igen. Vilken lirare och artist! Först triggar han inför derbyt genom att kalla Solfjädern för ett inte jättetrevligt lag. Han får höra en del från Fjäderns bänk under matcher, menade han. Men att efter att ha gett den tändvätskan till Fjädern ändå gå ut och göra sju mål och två assist i matchen är ingen annat än kungligt.
Det är sådana spelare som Adam Wastesson som skapar drag kring en sport. Åby leder serien för att laget har ett knippe sådana matchvinnar-karaktärer. Sådana spelare lyfter inte bara egna laget, utan en hel sport.