Emil Risberg Àr utvecklingschef pÄ innebandyförbundet och var en av de som hÄrdast drev pÄ för att fÄ till en ny modell för innebandyn att arbeta efter.
â Vi har ungefĂ€r 10 000 12-Ă„ringar i vĂ„r verksamhet och veta att ungefĂ€r 2 eller 3 av dem blir landslagsspelare. DĂ„ Ă€r det ganska tydligt, tycker vi, vad vĂ„r verksamhet ska syfta till och vilka vi ska satsa pĂ„.
Han fortsÀtter:
â Vi kan inte bygga en modell för att i unga Ă„r ta fram landslagsspelare, för de vet vi Ă€ndĂ„ inte vilka de Ă€r sĂ„ tidigt. Syftet mĂ„ste istĂ€llet vara att vi ska fĂ„ individer att fortsĂ€tta idrotta sĂ„ lĂ€nge som möjligt. Extra tydligt blev det eftersom statistiken berĂ€ttade att 75 procent av de som fanns hos oss som 12-Ă„ringar var försvunna nĂ€r de fyllt 20.
Han sÀger att man, i början, fick ta emot mycket kritik nÀr man Àndrade fokus och pratade mer bredd Àn tidigare.
â Helt plötsligt trodde folk att man inte fĂ„r tĂ€vla lĂ€ngre, men det Ă€r ju inte det det handlar om. Men vi sĂ„g att effekten av tĂ€vlandet fick sĂ„ stora konsekvenser för hur man driver verksamheten. Vi var sĂ„ oerhört fokuserade pĂ„ prestationen hĂ€r och nu, framförallt i Ă„ldrar dĂ€r puberteten spelar en oerhörd roll för en mĂ€nniskas utveckling. Vi ledare, föreningar, har tyckt oss ha rĂ€tt att sĂ€tta individer Ă„t sidan för att man just dĂ€r och dĂ„ inte Ă€r lika bra som de andra.
Han sÀger att en SM-tÀvling för 15-16 Äringar pÄverkar systemet i en förening lÄngt innan dess. Det finns en risk att det sÀtter ramarna för hur klubbarna bedriver sin verksamhet och dÀr man mÀter sin framgÄng i hur mÄnga spelare man fÄtt med i distriktslaget.
â Om du tittar pĂ„ en verksamhetsbeskrivning i nĂ€stan vilken förening som helst, i vilken idrott som helst, sĂ„ stĂ„r dĂ€r hur det gĂ„tt i serierna, cuperna och sĂ„ vidare. Men det stĂ„r inget om hur mĂ„nga som fortsatt i föreningen frĂ„n Ă„ret innan.
DÀrför införde man för ett antal Är sen en utvecklingsmodell dÀr man upp till 16 Ärs Älder inte alls talar om att trÀna för att tÀvla. IstÀllet handlar det om tre punkter:
* RörelseglÀdje.
* LÀra sig att trÀna.
* TrÀna för att trÀna.
Att trÀna för att tÀvla kommer först efter 16 Ärs Älder.
â I samband med det tog vi en del andra beslut för att putta det hĂ€r i rĂ€tt riktning. Vi höjde exempelvis Ă„ldern pĂ„ distriktslagen frĂ„n 15 till 16 Ă„r, har ingen SM-tĂ€vling förrĂ€n man Ă€r 16 Ă„r och inget landslag förrĂ€n spelarna Ă€r 18 Ă„r. Det gör, tror vi, att specialiseringen flyttas högre upp i Ă„ldrarna.
â Modellen bygger pĂ„ att individen ska stĂ„ i centrum och dĂ€r vi utgĂ„r frĂ„n utövarens behov, inte ledarens eller föreningens behov.
Vid 16 Är, vilket Àr naturligt eftersom det sammanfaller med gymnasievalet, kommer det första valet för utövaren.
â Vill jag satsa pĂ„ det hĂ€r, vill jag göra nĂ„t annat eller vill jag hĂ„lla pĂ„ med innebandy pĂ„ lite lĂ€gre nivĂ„?
Emil Risberg berÀttar att cirka 1 000 elever söker de 30 olika NIU-utbildningarna (Nationellt Idrottsgymnasium) inom innebandy varje Är.
â FrĂ„n de som först fick söka, de födda 1996, och nĂ„gra Ă„r framĂ„t sĂ„g vi absolut en ârelative age effectâ som man sĂ€ger inom forskningen, det vill sĂ€ga att det var fler födda tidigt pĂ„ Ă„ret som sökte. Det borde inte ha funnits den typen av effekt redan i ansökningsskedet, men det sĂ„g vi att det gjorde.
DÀremot berÀttar Emil Risberg att bland de som sökte in till NIU förra Äret, alltsÄ de födda 2000, började effekten försvinna för att vara helt borta pÄ de som Àr födda 2001.
â Om det Ă€r en förklaring vet vi inte, men de spelare som var födda 2000 var den första kullen som inte upplevt ett distriktslags-SM för 15-Ă„ringar. Tidigare har vi sett att det varit en vĂ€ldigt tydlig relative age effect inom SM för 15-Ă„ringar, vilket för oss var en tydlig signal pĂ„ hur en enskild tĂ€vling pĂ„verkar ett helt system.