– Jag har faktiskt inte hunnit sätta mig in i rollen så mycket än så länge, vi har faktiskt inte haft ett styrelsemöte än, säger han.
Jonny Hammer har en gedigen bakgrund inom innebandyn. Han började spela under 80-talet i IBK. Sedan var han med under åren då Motalas innebandyklubbar gick ihop och bildade Solfjäderstadens IBK.
– Jag har faktiskt spelat eller hållit på med innebandy i hela mitt liv nästan. Från början var jag med i IBK och spelade i pojk- och juniorlag. Så jag har varit med hela vägen kan man säga. Så jag kan ju se den stora skillnaden då mot nu och det är ju att Solfjädern har fått en struktur som fungerar riktigt bra.
Men när han blev pappa och barnen var små blev det ett uppehåll. Sedan när de blev äldre och själva ville lyfta platsklubban så blev han ledare. En roll som han fortfarande har, även om det kommer bli mindre av den varan nu.
– När barnen blev runt fem år började de själva spela och sedan dess har jag varit aktiv som ledare
Solfjäderstaden är en väl fungerande förening med många lag både på pojk- och flicksidan. Det finns strukturer som gör att det är många föräldrar som hjälper till runt varje lag och föreningens ekonomi är stabil. Han ser snarare andra utmaningar som han har med sig från åren som ledare.
– Jag är på tok för ny för att säga vilka som är de största utmaningarna. Men det jag ser är som jag har med mig från åren som ungdomsledare är framförallt att jobba med att få våra ledare och tränare att vara med ända fram tills dess att det blir en junior- eller seniorverksamhet. Så man får en kontinuitet.
Solfjäderstaden är en av Motalas största föreningar. Men bland de boende i kommunens lite socioekonomiskt utsatta områden är den inte riktigt lika populär. Och det är något som Jonny har med sig.
– Vi är med på summercamp och allt sådant. Nu har inte jag varit med jättemycket men när man har varit på plats har man sett att barnen tycker det är kul att spela innebandy. Men sedan tar de inte steget till att bli en aktiv medlem.
Vad kan ni göra för att överbrygga det steget?
– Det vet jag inte än faktiskt men det är något som har funnits med i mina tankar. Jag har varit och tittat på Motala futsal och Dribbla när de haft hemmamatcher och det är smockfullt i publiken och mycket ungdomar som kollar och så har inte vi på våra seniormatcher. Där finns det också något att arbeta på.