Då var det en hemlighet, nu är det allmänt känt. Under SHL-slutspelet förra säsongen åkte båda LHC:s A-lagsmålvakter Jonas "Monstret" Gustavsson och Jacob Johansson på magsjuka under kvartsfinalen mot Djurgården. På laguppställningen stod ingen mindre än J20-lagets målvakt Jesper Myrenberg.
– Det var väldigt nära tror jag. Vi hade en tät dialog jag och A-lagets målvaktstränare Micke Wernblom. Jag satt på bussen hem från en slutspelsmatch i Örebro och han sa: "Du måste vara beredd nu. Det får inte komma ut, men nu är båda sjuka och det kan bli så att du får spela i morgon". Jag hade sedan en matchgenomgång på Djurgården och scoutningen av dem... allting kunde hända. Det var ganska mycket det där dagarna med J18-slutspel, J20-slutspel och sedan att kanske få vara med i A-laget. Jag spelade med J20 samtidigt som A-laget spelade och om någonting skulle hända skulle jag få byta hall. Det var ganska rörigt, säger Myrenberg och skrattar till. Han fortsätter.
– På Hovet den sista matchen var det nog nära. Men jag var beredd på det. Det spelar inte så stor roll nu men det var roligt att få stå med ändå.
Gick inte pulsen upp lite extra på dig då?– Jo då, Man blev lite nervös och började tänka – med all tv och sånt. Det började gå några varv i huvudet och det var kanske inte jätteroligt när det var så osäkert och rörigt.
Men det blev ingen A-lagsdebut rakt in i hetluften för Myrenberg. Nu väntar en ny säsong med J20-laget där målsättningarna är att ta klivet från juniorspelare till seniorspelare – på riktigt.
– Nu ska vi försöka göra mig till en seniormålvakt. Man måste alltid bli snabbare och starkare. För att ta steget från junior till senior krävs det att man spelar många matcher. Alla matchsituationer är unika och ju mer matcher du spelar desto bättre blir du. Det gäller att få mer erfarenhet när man är så ung. Sedan jobbar vi mycket med detaljer – att allting ska gå lite fortare. Du ska försöka bli mer effektiv med mindre rörelser fast du täcker målet mer. Man ska ha en tydligare spelplan så man alltid vet vad man ska göra i vissa lägen.
Vad är den största skillnaden mellan junior- och seniorhockey?– Seniorskyttar läser av en på ett helt annat sätt så man får låta det första steget vara hos dem. Det är de som får bestämma och sedan får man agera efter det. Som junior kan man läsa av spelarna och vinna mycket på att vara lite smartare än utespelarna. Men när man varit uppe och tränat med A-laget och möter så pass bra spelare så kan man inte ge dem någonting. Du måste göra allting 100 procent för att rädda, säger Myrenberg.
Oftast fastnar man för en sport för att man känner att man är bra på den från början. Men vad hade du för styrkor som gjorde att du blev just målvakt?– Jag var mentalt stark ganska tidigt och trodde på mig själv. Jag visste vad jag kunde. Sedan kände jag direkt att jag var ganska snabblärd. Det gick ganska fort för mig att förstå målvaktsspel. Sedan är jag en trygg bollspelare. Jag har haft reaktionsförmågan hela tiden och en bra spelförståelse. Jag har spelat många olika sporter där jag inte varit den mest fysiska personen men kunnat komma långt på att jag förstår spelet. Det är nog för jag har kollat mycket på sport. När jag var liten kollade jag inte på barnprogram utan jag kollade på fotboll och hockey. Jag zappade på alla kanaler för att hitta någon sport att titta på och fanns det ingenting på tv:n blev jag besviken, säger han och skrattar till.