– Vi är så taggade, säger Ella Brandt.
Vi möts i Hargassner hallen som är nya namnet för Motala AIF:s ishall. Där håller Alva Damberg och Ella Brandt på att byta om inför ett av kvällens ispass.
– Det blir ju en och annan timme här nere, säger Alva och ler.
Båda är födda 2010 och har tagit en ordinarie plats i Östergötlands trupp, där de flesta spelarna i år är födda 2009.
Hur känns det att spela med och mot spelare som är ett år äldre?
– För oss som spelar med pojklag, och även i år Maifs damlag, är vana att möta spelare som är både större och äldre. Så det är ingen direkt skillnad, säger Ella.
– Vi ser det mest som ett försprång att få vara med på denna resa ett år innan vår egen årskull, säger Alva.
Tjejerna har tränat med TV-pucklaget hela sommaren och fick veta att de blivit uttagna för någon vecka sen. De berättar att träningsmängden ökat markant under sommaren.
– Vi har haft ispass, fyspass eller träningar på skottramp i princip varje dag. Vi har bland annat haft små tävlingar i vem som kan göra flest repetitioner i olika styrkeövningar. Jag vann armhävningstävlingen, det blev 6 000 stycken under sommaren, säger Alva.
– Jag vann situpstävlingen på 7 000. Det är kul att träningen gett så mycket. Jag känner mig väldigt förberedd inför säsongen, säger Ella.
Hur är det som tjej att spela i ett pojklag?
– Jag är väldigt glad att Alva också spelar, det skulle vara väldigt ensamt i omklädningsrummet annars, säger Ella.
– Men det ger väldigt mycket att spela med killarna. På något sätt blir det ett annat tempo och allvar på träningar och matcher, säger Alva.
Hon tycker att de som tjejer har väldigt bra med träningstillfällen.
– I föreningen har vi förmodligen mest träningstillfällen av alla om man kan tänka sig att spela med pojklag.
När spelarna börjar byta om inför träningen berättar de att det finns en negativ grej med att träna ofta.
– Utrustningen hinner aldrig torka och luktar kanske inte supergott, säger Ella och skrattar.
Tröttnar man aldrig på ishockey?
– Nej, absolut inte. Även om jag inte är direkt nördig när det gäller att följa andra lag så tröttnar man aldrig på det här, säger Ella.
– Jag tror inte det går att tröttna på den här sporten. Jag följer Färjestad i SHL och skulle förmodligen kunna spendera hela dagarna i ishallen om jag fick för pappa och mamma. Men de säger att vila också är viktigt, säger Alva och skrattar.
Vad skulle ni säga är varandras styrkor på isen?
– Ella är väldigt bra på att skjuta och stabil i närkamperna, säger Alva.
– Alva är sjukt envis och ger aldrig upp, det är rätt skönt att hon spelar med mig och inte mot mig, säger Ella och flinar mot kompisen.
Utöver att de träffas i ishallen sex till åtta träningspass i veckan så går de även i samma klass på Hällaskolan i Borensberg.
– Det är inte många av våra klasskompisar som ens vet om att vi spelar hockey, ännu mindre att vi ska representera Östergötland i tv-pucken, säger Alva och ler.
Hur förbereder ni er inför kvalet i TV-pucken?
– Vi spelar en cup med TV-pucklaget innan kvalet, säger Alva.
Ella berättar att hon haft en skada i höften som gjort att hon fått gå på halvfart.
– Jag tränar men inte fullt lika mycket som innan för att skadan ska hinna läka ut. Men det känns bättre och bättre så snart är det bara att köra på, säger Ella.
Till sist: I pojkturneringen i TV-pucken, som spelas kommande helg, är Mikael Haga Jansson, fostrad i Motala AIF, också med i Östergötlands lag.