Det är en trött men otroligt lycklig Edward Sandström som vi når på hotellrummet morgonen efter att han, tillsammans med W racing team, vunnit 24-timmarstävlingen på Nürburgring.

Och när vi ber honom ranka segern så kommer svaret direkt.

– Det är absolut den största. I motorsportvärlden så är det ett av de största racen, det finns inget svårare man kan vinna. Så det är otroligt skönt att få lyckas få en sådan trofé till slut, säger Sandström som blev historisk som den andra svensk som lyckats vinna loppet sedan det startade 1970. Den första var Örnulf Wirdheim som vann i en Porsche 1993.

Artikelbild

| Trofé. Christopher Mies, Nico Müller, Laurens Vanthoor, Romolo Liebchen och Edward Sandström på prispallen.

– Det säger ju en del om hur svårt det är att vinna det. Vi har ju ändå haft en del som har försökt genom åren, säger Sandström som berättar att han redan när han kom till Nürburgring hade en bra känsla i kroppen.

– Jag kände att vi hade en bra chans i år. Men jag har ju försökt så många gånger och vet hur mycket det är som kan gå fel.

Lite oroligt blev det i teamet när Nico Müller tappade kontrollen, över deras Audi R8 LMS, och snurrade runt. Turligt nog utan att slå i varken motståndare eller räcken. Det var det enda lilla missödet som teamet hade under de 24 timmarna.

Men köra på säkerhet fanns det inte utrymme för. Deras segermarginal, 40 sekunder, var den minsta i tävlingens historia.

– Det är ju ett sprintrace hela vägen. Den som inte gasar vinner inte, säger Sandström som körde ett av de tuffaste passen när han körde en dubbelstint mellan 02.30 och 05.00 på söndagsmorgonen.

Att köra i två och halv timme runt Nürburgring i mörker var en utmaning, inte minst psykiskt.

– Det är ju ett sånt där pass där det kan gå fel. Nu var det en massa olja på banan också som gjorde det riktigt tufft. Men det är bara att borra ner och köra. Men man vill ju undvika alla problem och då blir det ju ett slagsmål med dig själv. Man vill ju se till att bilen kommer fram i en del. Samtidigt så vill man ju så mycket att det är lätt att man tar i lite för mycket.

Nu gick det vägen och på söndageftermiddagen kunde Sandström kliva upp på depåboxen och se när Christopher Mies körde deras Audi R8 i mål.

– Innan bilen är över mållinjen så är det ju inte klart. Så när man ser det så åker man ju upp bland molnen, säger Sandström som när han vaknade på måndagen hade otaliga grattishälsningar att läsa.

– Det har kommit 100-tals. Det är helt sjukt. Välförtjänt är det många som skriver, så man får väl hoppas att det var det.