Piraterna kämpar, både på banan och utanför banan och med banan, det ska ni veta. Men jag undrar om jag någonsin sedan första uppgången till högsta serien 2003 sett Motalaklubben och Motalalaget så slitet och på något vis taget av motgång.

Problemen med banan är uppenbart något som konsumerar klubben, som tar musten ur alla inblandade.

Det har varit jobbigt och nästan plågsamt att se klubbens starke man, lagledaren Daniel Davidsson, kämpa så hårt med något den senaste veckan, och sedan samtidigt vara så orolig för att jobbet inte ska räcka. Så är det med banan på Dunteberget den här våren. 

Den här kvällen mot Rospiggarna så höll banan för alla 15 heat och det var inga förseningar för extra banprepareringar vad jag kunde märka. Banan höll alltså. Men ändå sade Rospiggarnas Mikael Teurnberg snabbt i min intervju att banan var ju ändå inte alls bra, samtidigt som han led med Piraterna för det. Piraternas förare Tim Sörensen sade först artigt att en förare ska klara alla typer av banor, men sen sade han också att det ju fanns en del brister i banan.

Efter match var det nya prepareringar och nya möten med personalen och nämnda Davidsson. Precis som att de har kastats in i ett evighetsarbete som aldrig tar slut.

Jag vet inte om det var banproblemen i maj som gjorde att bara 1200 personer kom till matchen, eller om det var alla förluster, för det blir en rullande snöboll av motgångar när banan och dåliga resultat skadar Piraternas status i allmänhet bland folket. Det har varit bra väder alla speedwaykvällar i Motala, men utan att kunna göra någon nöjd på något sätt.

Ser man sig omkring så är det motigt på alla fronter för Piraterna. Davidsson pratar om personalbrist i klubben och ingen ork till att skapa event kring matcherna, och det är skador i laget. Nu senast Przemyslaw Pawlicki. Sedan undrar man hur det står till med sammanhållningen när assisterande lagledaren Anders Bylin till speakern öppet raljerade över att Rohan Tungate inte hann komma på 71 timmars varsel. När det gäller Oskar Fajfer sägs det bara att han har problem, vet inte om det är med maskinerna eller om han är skadad.

Dessutom har Piraterna i år förlorat alla matcher, är sist i tabellen som enda lag med noll poäng.

2025 känns som ett förlorat år för Piraterna redan, med ett sluttande plan där det är lång uppförsbacke om Motalalaget ska ta sig till slutspel. Piraterna kan få kämpa länge med att resa sig efter alla jobbiga saker som drabbar samtidigt. Jag är ärligt talat orolig för bygdens största lag.