Det är märkligt hur ett lag kan förändras på typ tolv månader. För ett år sedan var tredje pandemivågen över oss. Maif hade åkt ur ettan, tränaren Christer Persson hade tackat för sig. Nya tränarkandidater tackade nej. Spelare drog och de som var kvar var öppna med att de bara var kvar för att de inte kom loss från kontrakt eller för att de inte hade någon annanstans att vara. "Jag kör tills jag hittar något annat", sade Ivan Rako. "Jag har ju kontrakt", sade Adam Bark som inte hittade någon klubb som hade råd att köpa loss honom.
Det var nästan en frånstötande stämning när jag var nere på de träningar som hölls. Snabbt började skitsnacket också gå på stan. Att det bara var åtta man på träningen. Ska herrlaget gå samma väg som juniorlaget och damlaget? "Nu faller Maif, de har inget underifrån och har heller inga pengar att värva för. Var ska spelarna komma från?", undrade Motalamänniskor med annat klubbmärke på bröstet.
Det var väl där någonstans Martin Axén kom in i elfte timmen, med sin is i magen han ofta pratar om. Han slutade sitt civila jobb och fick chansen att jobba med fotboll på heltid. Fortfarande var dock skitsnacket i gång. "Axén, utan utbildning?, sade någon frågande. Oerfarenheten började dock övertrumfas av Axéns uppenbara omtyckthet i den lokala miljön. Alexander Magnusson-Glaad och Rickard Göthberg anslöt, dock lika nödbedda som Rako och Bark, kändes det som. De var bara med för att Axén var med.
Mm, jag tror Maif var nere lite för räkning där våren 2021. Men kanske räddades av den i pandemin uppskjutna division 2-starten. Det gav Maif tid att samla sig och skrapa ihop något tillräckligt bra. Det som var grunden till den fantastiska hösten. Säga vad man vill om Rako och Bark, men professionella är de och när de väl var med gjorde de sitt yttersta med klass. Sen kom Alexandar Mutic och Liridon Silka i gång efter skador och Valon Silka och Simon Karlsson fick bättre passande roller. Martin Axén blev varm i kläderna och vips var Maif alldeles för bra för division 2.
Nu står vi i januari 2022, mitt i en ny pandemivåg, den fjärde, men som är lite mildare i sin form. För Maif är det en sällsynt positiv våg som sköljt över klubben och laget sedan den berömda dubbeln i november-december.
Jag har varit nere på tre träningar redan och verkligen smittats av den medryckande energin i kabyssen. Nu kommer Charlottenborgspolarna Ivan Rako och Elmer Civgin leende på sin promenad från hemkvarteren. Nu vill de inte bort, nu är det i Maif som drömmen finns igen. Simon Karlsson är nöjd med att det blev ett nytt kontrakt, tror Åtvidaberg aldrig var riktigt nära, och visst är det talande att Adam Bark nu av fri vilja skriver ännu ett kontrakt med Motalaklubben. I stället för superettanklubbar som Norrby och Örebro SK som det viskats om. Att Bark ser Maif som det bästa för sin utveckling, och då orkar med att fortsätta pendla tio mil enkel resa, är en stor fjäder i hatten för Motalaklubben.
Alexandar Mutic, han är inte mätt av sina 34 mål i fjol utan det är nu den verkliga revanschen börjar. När han vill visa att han kan i ettan efter misslyckandet i Arameisk/Syrianska. Liridon Silka är heller inte klar, tror han också gärna vill visa i högre serier att han var bättre än att få sitta på läktaren i Öster.
Det är riktig puls på träningarna, med tre nyförvärv redan på plats i de unga spelarna Hugo Rödlund, Dieu Le Veut Ntumbudi och Anton Pellettieri Hennig. I den sistnämnde får Maif den tvåmetersman som saknats i flera år när Ibrahim Koroma inte varit kurant nog för att spela.
Ett tiotal provspelare har också visat sig, det visar bra konkurrens om att få spela för Maif.
Ledarkabyssen växer också, härom dagen trängdes Axén, Glaad, Göthberg och Emil Cleve i tränarnas lilla krypin. Någon mer ska in, då Axén fortfarande är outbildad. Men min bild är att den nye blir ett komplement till Axén som efter sitt sagolika omvandlingsår 2021 har en stark ställning i klubben.
Nu får jag också helt andra rapporter från träningen, man hör inget skitsnack längre. Ett sms från måndagens träning, från en fotbollsintresserad, löd: "Fruktansvärt hög kvalitet på Maifs träning i dag. Ivan Rako spelade i en division för sig. Silka bra på mitten. Några kortare killar var bra, kan inte namnen på alla. Bark var bra också."
Ni hör. Annat ljud i skällan kring Maif. Jag längtar till våren!