Två verksamheter med olika mål och olika arbetssätt. Två verksamheter med olika syn på träning och olika sätt att bedriva utveckling. Två verksamheter med eldsjälar och talanger på var sitt håll.
Det är klart att det aldrig är lätt när två idrottsklubbar ska bli en.
Inom den lokala fotbollen har det länge glunkats på sina håll om att klubbarna bör bli färre. De är för många sett till hur många ungdomar, seniorspelare och ledare som finns. Bland annat har det pratats om att grannarna Zeros och LSW borde gå samman för att bli en starkare klubb.
Jag brukar säga att jag är skeptisk när sammanslagningsresonemang går i gång. Min erfarenhet är att ett plus ett inte blir två när det handlar om idrott, utan ett plus ett brukar bli ett. Det blir bara en förening kvar, lika stor som de enskilda var tidigare och det blir bredden, och förmodligen även toppen, som får stryka på foten. Det blir inte dubbelt så bra, utan snarare bara hälften kvar.
I snacket kring Zeros och LSW tror jag på lösa samarbeten mellan enskilda lag, för att lösa tillfällig spelarbrist i den ena eller andra klubben. Samarbete är aldrig fel. Men jag tror att man ska vara kvar på var sitt håll och utveckla varje verksamhet för sig, att behålla sin särart på sin anläggning. Särskilt med tanke på att det nu börjat hända lite i Zeros är jag övertygad om att det är den rätta vägen. Annars är jag rädd för att någon av klubbarnas hemvist förloras till något annat än sport och då är fotbollen i det här fallet förloraren.
Jag var i Solsätters ridhus på söndagen och fick en liten inblick i sammanslagningsarbetet som pågår inom den lokala ridsporten, mellan Morf och Nyckelryttarna. I det här fallet kanske det är enda vägen att gå att bli en klubb i stället för två, med tanke då på de ekonomiska problem i Morf som funnits under en längre tid. Motala kommun har här visat en väg genom att erbjuda en sorts startplåt på en halv miljon kronor till den nya planerade storklubben.
Morf sade heller inget annat än ett enhälligt ja till samgående med Nyckelryttarna på sitt extra årsmöte. Ridsportfolket säger här med eftertryck att två stora ridskolor finns det inte plats för i Motala, underlaget är för litet. Det jag tycker borgar för att det ska gå bra är att exempelvis Isa Olsson i Morfs ungdomssektion betonar att alla är inställda på att det kommer att krävas mycket jobb för att ett samgående med Nyckelryttarna ska fungera. Det är ett positivt tecken. Det är inget som kommer att fungera av sig självt, bara för att man heter något nytt och är på fötter ekonomiskt.
Samtidigt förstår jag att Nyckelryttarna är på sin vakt och verkligen vill att saker ska klargöras hur det ska fungera, innan Nyckelryttarna är redo att ha sitt extra årsmöte. Det är också ett hälsotecken, att det inte bara är att kasta sig in huvudstupa i något nytt.
Jag förstår därför att det är en bit kvar till att en ny stor ridsportförening är ett faktum. Men jag är övertygad om att det kommer att bli en klubb. Jag tror att det är lite lättare i en individuell sport, inbillar mig att inte lika mycket sitter i väggarna då som det kan göra i en lagsport.
Det är som Isa Olsson säger, det kan bara bli bättre om det finns fler tränare under samma tak som jobbar på sina egna sätt. Då har eleverna olika framgångsrecept att välja mellan.