Det är Håkan Ericson man tänker på när det svenska laget nu möter Portugal i finalen i Prag, efter en klassisk vandring fram med bra laganda, stark teamspirit av gammalt svenskt snitt.
Jag tycker att John Guidettis energi och utstrålning sticker ut, men annars är de här svenska framtidstalangerna verkligen ett lag med stort L.
Både i kvalspelet och i slutspelet har svåra underlägen vänts och det har spelats en frejdig fotboll med ett självförtroende som det lyst om. Som ett ungdomslag i medgång har Sverige bara kört på utan att tänka efter.
Självklart måste det stå en duktig ledare och tränare bakom ett sånt segertåg och Håkan Ericson får välförtjänt beröm från både spelare och andra ledare för sin insats kring U21-gänget.
Det är så väl unt Håkan Ericson, vars tränarbana inte varit helt spikrak. 1997-1998 tränade han Maif i andraligan division 1 och höll Maif kvar i ettan två säsonger.
Det var väl ett godkänt resultat i Motala, men spelarna gillade honom inte och ville inte ha honom kvar, vilket klubben lyssnade på.
Håkan Ericsons storhet nu beskrivs som bra kommunikation till spelarna. U21-landslagets stjärnor har inte sparat på superlativen på det området.
Då i Maif var det något annat, Ericson kom lätt i konflikt med sin omgivning i sitt stelbenta sätt att vara. Han ville klä om långt från laget för att hålla distansen, han kunde skälla ut spelare för att de skrattade tillsammans i bussen hem efter en förlust, han råkade ut för ett aprilskämt som det tog flera veckor för honom att komma över, han tog av sin målvakt lagkaptensbindeln för att han färgat håret schackrutigt till SM-slutspelet i innefotboll.
Även med mig som reporter blev det konflikt, när jag skrev exakt som han sade. Efter en förlust suckade han över hur jobbigt det var att möta 13 motståndare. Han ansåg att Maifs ytterbackar spelat i motståndarlaget. Sedan var det mig han skyllde på när det blev frostigt i laget efter det publicerade citatet.
Nåväl, det var då. Alla växer vi med tiden. 17 år efter Maif är nu Håkan Ericsons ledarskap en av de stora orsakerna till att Sverige spelar final i U21-EM.
Mjölbykillen Roland Gustafsson, som också tränat Maif, har följt U21-landslaget nära under Ericsons tid. Gustafsson har under fyra år scoutat spelare inför trupputtagningar och han har agerat mental coach och bollplank till Ericson.
Nu under slutspelet har Gustafsson varit tv-analytiker och lämnat rapporter ned till laget i Tjeckien.
Gustafsson skriver under på att Sveriges styrka är lagspelet och att laget kunnat skapa en energi som räckt 90+5 minuter i varje match. Nyckeln var segern mot Italien, det gav en bekräftelse för laget själv på att Sverige kan slå alla lag.
Men Roland Gustafsson skriver också under på att Håkan Ericson har stor del i framgången. Genom att se hela spelaren, både det fotbollsmässiga och människan vid sidan av planen.
"Håkan har sytt ihop idrottspsykologin, att det vi tänker och känner levererar vi. Det handlar inte bara om att sparka och springa och kämpa", säger Roland Gustafsson.
Det är också för mig roligt att se hur ofta Håkan Ericson ler under träningar och matcher med U21-landslaget. Så mycket glimt i ögat hade han aldrig under tiden i Maif.
Men det var som sagt en annan tid, en annan historia.
Det är inte omöjligt att Sverige i kväll vinner U21-EM och Håkan Ericson är då en stor svensk fotbollsledare, kanske i paritet med sin far Georg "Åby" Ericson till och med.