Bollius: Boren lever lite till

Det har varit ett trist damidrottsår med två stolta damlag nedlagda i Solfjäderstaden och Vadstena HF. Men Borens död i fotbollsettan är ännu bara ett rykte, skriver Jens Bollius.

Det har varit ett trist damidrottsår med två stolta damlag nedlagda i Solfjäderstaden och Vadstena HF. Men Borens död i fotbollsettan är ännu bara ett rykte, skriver Jens Bollius.

Det har varit ett trist damidrottsår med två stolta damlag nedlagda i Solfjäderstaden och Vadstena HF. Men Borens död i fotbollsettan är ännu bara ett rykte, skriver Jens Bollius.

Foto: Jens Bollius

KRÖNIKA2015-09-27 11:46
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Jag var förberedd på att få bevista någon sorts begravningsföreställning på Borens IP i den sköna höstsolen på lördagen. Motalalaget hade kunnat blivit klart för degradering till tvåan efter en tämligen misslyckad säsong i ettan. Då hade det varit nedböjda huvuden, gråt och tandagnisslan hos spelarna, men även ledarna tror jag inte varit oberörda.

Jag förberedde mig på dödsrunan över säsongen där förklaringar till bottenplaceringen varit ett alltför naivt och öppet småtrillande av boll, för mycket spel i sidled och ineffektivt agerande framåt.

Skadeproblem på nyckelspelare har varit en orsak, men också en avsaknad av rutin och erfarna spelare som kan avgöra matcher. Det gjordes alldeles för lite mål för att ha en chans att i längden vara kvar i ettan.

Ljuspunkterna har varit att Boren trots allt trott på sitt spel och också på hösten försökt förändra sig med en mer resultatinriktad, rakare och enklare fotboll.

Men den insikten och omställningen tycker jag skulle kommit redan på försäsongen, att laget inte hade tillräckligt bra spelare för att spela det avancerade spelet.

Nåväl, nu blev det en sorts ketchupeffekt i ödesmatchen mot Tinnis hemma. Seger med 5–2 efter tre mål av särklassiga liraren Lisa Pålsson och efter att Boren inte bara varit spelmässigt överlägset utan äntligen också fått utdelning på chanserna, och vi får vänta med att slå i den sista spiken i Borenkistan.

Nu lever fortfarande hoppet i sista omgången att passera Åsa och Tinnis, men jag är realist och inser att hoppet är litet. Boren måste inte bara vinna borta mot Smedby i Norrköping, utan måste även ha hjälp av två lag som inte har något att spela för, Nittorp och IFK Norrköping.

Det kan bli ett målrace som mellan VGIF och Boren i tvåan i fjol, men det är lite av en ny tipsvinst som krävs för att det ska bli division 1-fotboll i Motala även 2016. Det måste man ha klart för sig.

Jag önskar Boren lycka till, och samtidigt poängterar jag en av idrottens stora förtjänster: Död i sportens värld kan betyda återuppståndelse ett par år senare, eftersom det alltid ges nya möjligheter i lägre divisioner. Bara man inte lägger ned laget, och det har jag svårt att tänka mig om Boren.

Så trots Solfjäderns och VHF:s nedläggningar i innebandy och handboll finns det trots allt ljusglimtar i lokala damidrotten. VGIF är tvärt om på väg upp i fotbollsettan, med stundande kval framför sig, och se bara på Motala AIF:s friidrottslag som har ett av de bästa lagen i södra halvan av landet.

Bara man kommer till spel och kämpar finns alltid hopp om segrar.

Läs mer om