De flesta sporter blir helt annorlunda när det går från malande trubbig serielunk och upp till knivskarp slutspelskamp. Det blir nästan som en helt annan sport och speedway är en av lagsporterna där det tydligt är så.
Alla, både förare och publik och alla funktionärer runt omkring, blir liksom lite mer på bettet i allt man gör.
Men slutspelspremiären på Dunteberget detta år bar något annorlunda med sig.
Samtidigt som alla gick upp i nivå som brukligt, knöt nävarna som alltid när det var dags för slutspel och utslagning, var det samtidigt en skum känsla.
Jag tänker förstås på alla krascher den senaste tiden och särskilt då Darcy Wards svåra skada. Det var olika tifon och hälsningsskyltar till Ward runt arenan och alla tankar tycktes finnas hos honom i sjuksängen borta i England. Det var det alla tänkte på, mer än på de som skulle försöka ta Piraterna till SM-final.
På läktaren stod Piratordföranden Roger Månsson och höll tummarna, för att det inte skulle bli några nya olyckor. På fansläktaren hos Crossbone stod Mikael Jonsson och erkände att det enda han tänkte på var hur det skulle varit om Darcy varit med, och Malin Rajala beskrev det som jättejobbigt läge med det som hänt Darcy.
"Men vi vill vinna för Darcy", sade Malin och tutade så mycket som hon orkade med sin tuta när Piratförarna gjorde bra prestationer.
För visst var det så, att alla på Dunteberget lite för stunden kunde glömma situationen med Darcy Ward när det i många heat gick riktigt bra mot Indianerna.
Nye polacken Patryk Dudek visade sig vara ett riktigt toppförvärv med mycket fin åkning. Han stegrade i en av kamperna mot gästernas Antonio Lindbäck, men kontrollerade cykeln till en trea ändå.
Den prestationen i heat 13 var signifikativ för Piraternas insats, det gavs det lilla extra lite överallt i tävlingen. Greg Hancock körde som den lagpappa han är, även om de riktiga topparna saknades och någon nolla var en plump i protokollet, och Piotr Pawlicki fortsätter för sin del att visa helt okej klass.
Dessutom tog Viktor Palovaara, Daniel Davidsson och Fredrik Engman alla en del viktiga poäng, även om de var lite väl ojämna. Men framför allt Davidsson tycker jag har vuxit den här hösten sedan han gavs chansen.
Det var i stort godkänt, men det var tufft motstånd i en match där Indianerna visade upp sig som ett stabilt och bra lag där många kan leverera. Det är en svår nöt att knäcka för Motalalaget, precis som det var i semifinalen förra året.
Då hade Piraterna 46–44 från hemmamatchen och blev sedan klart slagna, 56–34, i returen på Sannahed den där mörka kvällen när strömmen gick.
Nu har Piraterna 49–41 i halvtid efter en femetta i sista heatet och en sammantaget klart godkänd insats. Men jag är skeptisk till om det räcker. Det hade kanske behövts en större seger inför de nästan 3 200 åskådarna på Motala arena.
Nu befarar jag att det inte blir någon SM-final detta år och att säsongen tar slut i Kumla nästa vecka. Men det är klart, att chansen finns kan vi hälsa till Darcy Ward borta i England. Det kan också hälsas att Wards ersättare Dudek håller toppklass, vilket gör att inget är omöjligt i returen. Med en bra start på Sannahed kan det hålla.