Snaran dras åt kring Motala AIF i norrettan. Läget ser allt sämre ut för att klara division 1-nivån även till 2016.
Det ska sägas att chansen finns fortfarande att hänga kvar. Hyfsat god är den dessutom. Maif har bottenlag kvar att möta hemma och avståndet till fast mark är fortsatt bara tre poäng. Maif har, som det brukar heta, avgörandet i egna händer.
Men tillåt mig ändå tvivla på att det lyckas. Två poäng har det bara blivit på de fem inledande matcherna på hösten och ingen seger. Det kan tyckas att poängen borde varit många fler om Maif haft marginalerna med sig. Spelmässigt har det inte varit långt borta och många målchanser har skapats.
Men Maif har missat chanserna och gör man det gång på gång är det inte otur. Det är oskicklighet.
Senast nu mot Akropolis, 1–2, skapades massor av spel och stort tryck på gästernas planhalva, men det var först i matchens sista spark av inhopparen Victor Rotting som Maif gjorde mål.
Det irriterade mig många gånger hur Maif slog bort passningar, sköt för tamt eller för missriktat. Kort och gott var det för dålig kvalitet i de matchavgörande momenten.
Akropolis hade inte lika många lägen, men gjorde det med precision och kvalitet de gånger laget var framme.
Maif har en långsiktig plan att nå superettan och då är det förstås ett stort misslyckande att just nu vara riktigt illa ute och att vara på väg ned i division 2. Det skulle vara riktigt illa att ramla ur. Konkurrensen från Linköpingsfotbollen skulle öka och Maif skulle få svårare att kunna korttidsvärva spelare som inte platsar i de högre ligorna. I drömmen om superettan skulle ett sånt ras ned i tvåan vara förödande.
På kort sikt kan det inte nog understrykas att det är livsviktigt att hänga kvar i höst. Dock kan jag inte se några kortsiktiga lösningar som skulle ge någon boost just nu.
Spelarnas vilja och geist är det inget fel på, jag har svårt att ge några helt annorlunda förslag på laguttagningar, och att byta tränare tror jag heller inte på. Tränarna Egnell/Stensgaard har både spelarnas och klubbens förtroende och är själva fast beslutna om att jobba in i kaklet för att vända bottenläget till segrar.
Kritik ska i så fall klubbledningen med Mikael Larsson i spetsen ha för att det varit för stor spelaromsättning senaste året och för att det inte kunnat hämtas in den där enskilt skicklige spelaren som kunnat avgöra matcher. Men det är också för sent att göra något åt nu, när värvningsfönstret är stängt.
Maif får helt enkelt kämpa på med de spelare och ledare som finns i leden. Ett bra tecken var i alla fall efter senaste förlusten mot Akropolis på söndagen att alla inblandade verkade knyta näven för att klara av det.
Ingen i Maif vill nu kliva undan utan att ha gjort allt för att klara laget kvar i eliten.
Att det är viktigt att laget lyckas är bara förnamnet, när det gäller Motalafotbollens framtid.