Motalafotbollens två division 1-lag har det jobbigt just nu. Det går att se tydliga paralleller mellan lagen, mer än då den uppenbara kopplingen att lagens tränare, Marcus och Niklas Egnell, är bröder. Om det nu betyder liknande syn på fotboll.
Men när Boren föll mot Böljan på söndagen gick det att se samma problem som Maif har. Det liras och trillas boll rätt bra, men bara på ofarliga platser och i ofarliga lägen.
Framför båda målen håller tyvärr inte Boren division 1-klass. Den tillräckliga tuffheten och stadgan finns inte bakåt och framför allt är det för uddlöst framåt. När Boren vann en match för någon vecka sedan trodde jag att laget var på gång, men nollpoängarna är tillbaka. Totalt tre poäng på tio matcher är på tok för dåligt och som jag ser det krävs en remarkabel vändning om Boren ska ha tre lag bakom sig i höst.
Även om Marcus Egnell säger att det nu ska jobbas med omställningsspel så kommer laget vad jag förstår fortsätta med sin intränade "fina" kortpassningsfotboll. Det spelet är tyvärr för ärligt och ineffektivt och fokus måste mer sättas på att vinna om Boren ska ha en chans att hänga kvar.
Just nu ser det riktigt mörkt ut.
Ljusare var det annars för Vätternrundan som hade ett alldeles magiskt 50-årsjubileum. Rekord både i antal startande, antalet som gick i mål och snabbaste tid (elitgänget Team tre berg).
Rekordfint väder också och det är bara att gratulera ett fantastiskt väl fungerande arrangemang.
Pulsen som var i år, framför allt på fredagen kring starten, var oerhört häftig och kul att få uppleva.
Bra lag har tur brukar det heta, och då får man säga att Vätternrundans stab och dess 4 000 funktionärer fick en välförtjänt blå himmel den här helgen.
Vätternrundan får världen att komma till Motala och det betyder oerhört mycket för staden och för hela bygden.