Jag hade tippat Borenseger, men så fel jag hade. IFK Motala var klart vassare och vann rättvist med 5–1. Bortalaget kunde till och med gjort ännu fler mål med lite bättre utdelning på målchanserna.
Jämfört med mitt tips inför säsongen så har jag haft rätt på två av tre Motalalag. Jag trodde att IFK skulle vara lite ojämnt och ihåligt och varva bra och dåliga insatser. Som lite ovan nykomling, men med några vassa individer. Precis så har det blivit. IFK har varit bra, men bara ibland.
LSW tippade jag i toppen om laget skulle få ihop det kollektivt och så har det också blivit. LSW har tagit kliv med sitt lagjobb och är tack vare det en klass bättre än förra säsongen. Jag vet inte om det räcker mot Malmslätt om seriesegern i längden, men LSW har redan visat att laget kan bråka där uppe.
Det lag jag hade generalfel om är Boren. Laget hade problem i botten i fjol och tappade till i år halva startelvan. Jag såg en risk att ramla ur till och med. Men där har Boren visat något annat.
Med sin ungdomlighet och kvickhet har Boren öst på mot toppen. Många spelare har överträffat alla förväntningar, som målvakten Christopher Karlsson och som Markus Andersson, Haris Asic och Dzenan Zekic bland utespelarna. Maiffostrade ungdomar som Ivan Rako, Elmer Civgin och Gzim Krueziu har också presterat mer än jag trodde i fyran.
Men ett ungt lag kan alltid hamna i orutin-fällan och så blev det i onsdagens derby mot ett IFK med betydligt mer erfarenhet och rutin. Gzim Krueziu snackade exempelvis ut sig på ett helt onödigt sätt och den fadäsen drog med sig hela laget till gamnacke, som hjälptränaren Martin Axén uttryckte det.
IFK mötte Borens ungdomlighet med en enkel och rak fotboll och med tyngd på fasta situationer. Med spelare som Alexander Magnusson-Glaad, Thomas Johansson, Krister Johansson, Per Janestedt och Andreas Högberg, som alla spelat på högre nivå, utövades taktiken precis enligt plan och då hade Boren inget att komma med.
Men jag kan faktiskt tänka att Boren lika gärna kan vinna med 5–1 i returen på Askling bil arena i höst. Så blir det när olika stilar möts. Då kanske Borens snabba spel ger utdelning och IFK:s lag ser gammalt och trött ut i stället.
Men på Borens IP den här gången var IFK bättre och som det brukar heta: Gammal var äldst.
Det ska dock sägas att det finns ungdom även i IFK-laget och det är bra att bodybuildern Daniel Dahlqvist fortsatt med fotbollen. Han är bra i fotboll, bara han inte bygger på sig för mycket muskler.
Att det var bedrövelse i Borenlägret efter matchen tycker jag är bra. Det visar att det är nerv i derbyna och att det betyder något. Sånt gillar vi som står vid sidan om.
Martin Axén sågade vissa av sina spelare för bristande förberedelser. Kanske kan det ge en väckarklocka inför höstens derbyn då Boren lär vara revanschsuget, på bortaplan mot både LSW och IFK.