Kulturbyn som inte har någon idrott, där allting mest kretsar kring pensionärer och döda hjältar från andra tidsepoker. Mer än en gång har jag lite tillspetsat basunerat ut att Vadstena borde handla mer om livet och om ungdomen än om konst och död och forntid.
Men just nu konstaterar jag att det där är en grovt felaktig bild av den ovanligt vackra orten vid sjön som jag också har titulerat Vätterns pärla. Till min glädje slår jag denna kväll fast att kulturbyn är långt mer än bara gamla stenar och fossiler och föremål från förr.
Vadstena har ett idrottsliv nu som uppenbarligen fått vingar på sistone. Ungdomen blomstrar skulle man kunna säga.
Ta bara den fotbollsfest som VGIF bjöd på nu på onsdagen. 500 personer (349 betalande) runt naturgräsplanen, fler har det enligt uppgift inte varit på arenan sedan Örebro SK:s herrar med Tomas Törnqvist mötte VGIF i slutet av 1970-talet.
Det var mer publik än vad motståndarlaget Linköpings FC ofta har i sina allsvenska seriematcher.
Med tanke på att LFC spelar i allsvenskan och VGIF i division 2 var det imponerade att hemmalaget bjöd så bra motstånd. Med tio minuter kvar var ställningen 1–2 och Linnéa Lejon fick en kvitteringschans, som hon dock missade.
Det blev till slut 4–1 till storlaget från storstan, efter bland annat var sitt mål av de lokala profilerna Stina Blackstenius och Venera Rexhi. LFC gjorde sitt jobb, och att det var VGIF som var mest nöjt med matchen visades av att laget trots att det åkt ur cupen dansade och hurrade tillsammans efteråt.
Det var det gladaste och lyckligaste förlorarlag som jag sett på länge.
VGIF lär vinna sin division 2-serie klart och sedan gäller kvalet i höst. Med gårdagens insats tror jag att det går galant att ta sig till ettan, precis som för Boren i fjol.
Mot LFC visade målvakten Linn Johansson bra spel, även om hon släppte in LFC:s första mål lite billigt. Mittbackarna Lovisa Granman och Cornelia Davour var också mycket bra. Även Agnes Bergling tyckte jag visade kvickhet på kanten i andra halvlek.
Det finns helt klart massor av bra spelare som borgar för en bra framtid för klubben högre upp i damfotbollens seriesystem. Tiden talar för Giffarna, tycker jag.
En framtid finns det helt plötsligt även för HC Wettern, vars eldsjälar många var på Kungsvalla och såg VGIF:s cupmatch. Nya U16-laget stod där och också många från det pånyttfödda A-laget.
Det tror jag kan bli häftigt i vinter, Wetterns division 3-matcher. Lite nyhetens behag över det som folket fått sakna ett år. Det kan bli en del extra åskådare på läktaren, och framför allt lite snack på stan igen. Det som är så viktigt för en ort, att det finns lite lokala hjältar som lever och som är förebilder för barnen.
Även för Teknovas elitserielag i squash är det lite ljusa tider nu när årets säsong avslutades bra med ett nytt ungt lag och när alla också ger klartecken för en vidare satsning.
Femteplatsen var bra i år med tanke på skador och generationsväxling och kanske kommer Vadstenalaget att äntligen ta sig upp på SM-pallen kommande säsonger.
Viljan finns i alla fall att fortsätta sätta Vadstena på kartan i högsta serien i en klassisk svensk, och östgötsk, racketsport.
På onsdagen vrålade rockmusiken högt ut från slottet under årets första nostalgiafton i Vadstena. Kultur- och musiklivet lever i kommunen och det kändes denna kväll väldigt glädjande att se att det är drag även i idrotten.
Båda delarna behövs lika mycket för att en stad ska vara livskraftig och vara stark i så att säga båda ändarna av livet.