Fjolårssäsongen slutade i mörker på Sannahed. När Piraterna nu startade nästa säsong, den som är tänkt att sluta med SM-guld, fortsatte det med ett famlande. Denna gång efter form, jämnhet och stabilitet i Motalalaget.
Indianerna var redan uppe i varv efter ett par segrar och jag vill inbilla mig att det hade betydelse. Piraterna blandade och gav, som ett lag gör i dess första match för säsongen.
Många tillresta Piratfans pratade före matchstart att det här skulle bli Piratseger, men min känsla var hela tiden att Indianerna skulle ta det. Så blev det också, med siffrorna 48–42.
Piraterna hade slagläge när laget gnetat sig i kapp till 39–39 och med stjärnorna Greg Hancock och Chris Holder på startlinjen i heat 14. Men stjärnorna körde bort varandra för ovanlighetens skull och Indianernas Antonio Lindbäck och Niels-Kristian Iversen tog en matchavgörande femetta.
Alla hade sina dippar i Motalalaget, även de bästa, och det blev lagets fall. Ojämnt och ringrostigt helt enkelt.
Kvällen blev inte regnig som det varslats om, snarare solig, men ändå kall på flera sätt. Den derbykänsla som brukar finnas mellan Östergötlands och Närkes bästa lag infann sig aldrig denna gång. Kanske på grund av det regn som hotat hela dagen och på grund av att det är tidigt på säsongen.
Dock ska det sägas att 3 031 åskådare är en klart godkänd publiksiffra med tanke på hur ovisst vädret var.
Godkänt ska Piraternas reserver Fredrik Engman och Viktor Palovaara ha. Lite komiskt att alla Piratfans före pratade om hur svårt reserverna skulle få, men tvärtom var det nästan reserverna som klarade sig bäst på Sannahed.
De etablerade förarna behöver däremot leverera bättre, på samtliga håll.
Tisdagens nyhet var annars att Patrik Spångberg väljer att köra ett varv till på högsta växeln i IFK Motalas bandylag. Efter en säsong i B-laget säger 44-åringen att han har saknat lite allvarligare matcher.
Min känsla när jag får beskedet om comeback, det är inte första gången "Spånga" lagt av och sedan ändrat sig, är att det är stort. Det är coolt och häftigt att han fortfarande har drivet att vilja spela, om inte i högsta serien så ändå i en satsning på väg dit.
Kom ihåg att Greg Hancock är 45 år i år, Kristian "Pligg" Bergström är 41 och Jaromir Jagr 43. Åldern är bara en siffra när viljan och passionen finns där. Då kan åldern vara en styrka i ett i övrigt ungt lag. Precis den roll som Hancock spelar i Piraterna.
Dock visade alltså inte Hancock någon briljans i premiären i Kumla, utan får nu visa sin styrka som kapten när styrkorna ska återsamlas hemma mot Rospiggarna på tisdag. Det är kanske i motgång som de rutinerade är allra viktigast, mer än i framgång.
Angående Patrik Spångberg, om andraligan i bandy räknas som elit måste det i vilket fall vara mycket sällsynt och unikt i ett elitlag att en pappa spelar med sina två söner. Men det är inte bara det, alla tre Spångberg kommer att kunna leverera och det känns imponerande redan på förhand.
Nu återstår det att se vilken roll 44-åringen får i laget, det får diskuteras framåt hösten. Om jag ska ta ut laget blir Patrik en mittfältsstrateg, bredvid äldsta sonen Viktor.