Ena skridskon är i division 2, kanske till och med mer än så. Det krävs ett rejält fiasko på onsdag om Motala AIF ska undvika att vinna kvalet. Tre poäng och elva mål finns att gå på och det kan jag aldrig tänka mig att Gislaved plockar in på Maif. I min värld blir det tvåan nästa säsong efter söndagens sömniga, men stabila 3–0-seger mot Åseda.
Avancemanget känns förstås väldigt efterlängtat, det är minst i tvåan som Motalahockeyn ska vara. Ordföranden Sam Nilsson deklarerade också i går att klubbens grundmålsättning är att ha ett stabilt division 2-lag, gärna med en trupp som nosar på ettan i vidare kval uppåt.
Men i eftersnacket i går vet vi nu att Maif har en del att jobba på inför en satsning. Det är en del skinn som ömsas i leden. Dels behövs det en ny ideellt arbetande sportchef efter Tomas Wärn som tackar för sig efter tre år. Det är inte säkert att den människan är lätt att finna i den kommersiella värld vi lever i.
Jag förstod i går också att nyckelfigurer som tränaren Johan Svensson och lagkaptenen Rasmus Schelin är tveksamma till en fortsättning. Svensson antydde att han kanske inte har mer att ge efter fyra år med laget och Schelin sade att det var omöjligt att kombinera en högre satsning med jobbet. Det har varit jobbigt redan i vinter.
"Det är så vi har sagt, vi ville spela ihop nu och ta klubben tillbaka. När vi sedan gjort det får andra ta vid", sade Rasmus Schelin, dock utan att säga att han bestämt sig.
Det går inte att komma ifrån att det känns som lite smolk i glädjebägaren om Svensson och Schelin lägger av, men samtidigt är det gången i en klubb och en sport. Bara att tacka för gott jobb i så fall och önska de som ska ta över lycka till.
Det vi vet är att Maif får lägga manken till för att hitta en lika bra tränare och lika bra kapten. Kanske ska jobbet läggas på att övertala dem att satsa vidare.
Om Rasmus Schelin lämnar kan det utlösa en kedjereaktion hos kompisar och släktingar, är jag rädd för.
Det lär krävas att Maif verkligen visar muskler, att klubben vill satsa och visar det konkret. Marcus Schelin, målkungen, var exempelvis i torsdags efter segern mot Gislaved nyfiken på vad det skulle bli för sportchef och för ledning nästa säsong.
Det gick att läsa honom mellan raderna att han ville att det skulle hända saker för att division 2-spel skulle vara intressant.
Jag tror att det fram i vår handlar om att Maif behöver skapa en positiv kedjeeffekt. Gör klart med tränare och ett gäng spelare tidigt, då är det lätt att fler hakar på.
Men om tränarfrågan dröjer med lösning och några nyckelspelare hoppar av, då kan det bli jobbigt för klubben som lider av att det under några år inte funnits juniorlag.
Slutligen några rader om SM-bandyn. Hammarby räckte till slut inte till mot Sandviken och dess fem landslagsspelare. Saik vann den femte semifinalen hemma, 7–5, men Hammarby ska ha cred för att den sista matchen gjordes jämn. Det känns som att Magnus Brodéns lag här föll med flaggan i topp.
Nu blir det en SM-final på Tele2 arena på lördag mellan Saik och VSK som efter Saiks problem med Hammarby och VSK:s kross av Villa känns helt öppen.