Vad är väl en speedwaysäsong? Den kan vara fylld av krascher, omkullåkningar, skador, bråk, intriger, regn, kyla, mörker, deadlinestress, teknikproblem, svårsuttna pressläktare, polska riksdagar, arroganta förare, felaktig alkoholförtäring och ointressanta storsegrar.
Eller så kan en speedwaysäsong vara alldeles, alldeles underbar.
Det var så en stund förra sommaren. Under Piraternas så kallade lyckliga tid av elitserien. Ni minns när det vände mot Vetlanda hemma, Greg Hancock och Darcy Ward bjöd på sådan toppbriljans som en dubbelomkörning, och allt var bara magiskt kring laget.
Det var då Motalalaget helt och hållet vände på steken. Från en trasslig säsongsstart, där de ojämna problemen i lagbygget blottade sig obarmhärtigt, till ett stim som förde upp Piraterna till att vara den absoluta guldfavoriten. Det var när lagets svenskar började leverera längre ned på stegen som det började snackas om guld igen.
Nåväl, ni vet hur det gick. Skadorna som alltid kan komma kom och dessutom på helt fel förare. Piraterna åkte ut i semifinalen mot Indianerna och fick trösta sig med att bli Champions league-mästare senare på hösten.
Men det riktiga guldet för klubblag är SM-guldet och där tror jag att Piraterna kan nå sitt mål och vinna i år igen. Precis som laget gjorde 2011 och 2013.
När Darcy Ward ansluter efter sin alkoholavstängning i sommar har Motalalaget världstrion Hancock, Holder och Ward intakt och det är nästan så att även den unge polacken Piotr Pawlicki har dignitet nog att räknas in i det gänget.
Jag tror att få förstår hur stort det är att Piraterna har dessa förare. Alla tar det för givet i stunden. Det kommer att förstås först något decennium senare, precis som det mest var efteråt som folk förstod hur enormt bra IFK Motala-bandyns 80-tal var.
Det glädjer mig att bröderna Davidsson är tillbaka i Piraterna också. När de bor och lever i Motala är det alltid ett misslyckande när de kör någon annanstans. Det betyder alltid mycket för intresset med lokal förankring och i speedway är det sällsynt. Därför ska det till en extra förklaring om man lyckas hålla Jonas och Daniel utanför klubben. Men nu 2015 är det som det ska, bara Daniel lyckas köra som vanligt igen efter sitt benbrott.
Det som är trist med speedway är de områden där antalet är för få. Det finns för få ungdomar som kör i landet, vilket gör sportens framtid på lång sikt högst osäker. Det är också för få lag och matcher i elitserien.
Båda de sakerna måste det aktivt jobbas med och göras något åt. För sex hemmamatcher i grundserien är inte mycket att bygga en ekonomi på för Motalaidrottens flaggskepp. Då kan någon enstaka regnmatch förstöra alldeles för mycket och då hänger allting på en alldeles för skör tråd.
Magi kan det bli på Dunteberget, men det kan bli det alldeles för sällan.
Men ska jag tippa blir det som sagt guldfest i Motala framåt hösten. Det finns ingen anledning att tro något annat.
Det är som Greg Hancock sade när jag frågade honom om han någon gång kan tänka sig att trappa ned och satsa mindre på sin sport.
"Nej, den här nivån är den enda nivån för mig", sade mannen som i fjol blev världsmästare.
Att Hancock är lagkapten är det som pekar mest mot att Piraterna blir ett vinnarlag i år. Kaptenen nöjer sig liksom inte med något mindre.