Det blåste snålt över södra Motala på sena tisdagseftermiddagen. Stjärnan Piotr Pawlicki hade lämnat återbud kvällen före, Piraternas lag var i brygga efter storförlust i premiären, och ett uppenbart formstarkt och självförtroendefyllt Dackarna stod återigen som motståndare.
Det var talande när de mörka molnen hopade sig över och kring Duntebergets speedwayoval. Före matchstart gick ordföranden Roger Månsson utanför depån och var öppet nervös för hur det skulle gå.
Jag kan förstå att alla som är nära en klubb biter på naglarna i obehag i sådana här ödeslägen. Men för vi som bara betraktar dramat är det tvärtom underbart.
Det är när det blir nervdaller som idrott får liv på riktigt.
Det är också när det blir vinna eller försvinna-karaktär på matchen som det märks vilka som har förmågan att kliva fram, i stället för att gömma sig. När det blir en mental dust, "mellan pannben" så att säga.
I den här slutspelsreturen var det främst två Piratförare som ska ha beröm för att de klarade att stå pall för trycket. Jag tänker på Jonas Davidsson och Anton Rosén.
Det var en fröjd för ögat att se Rosén i fjärde heatet ta yttern och på så vis fixa femettan ihop med Scott Nicholls.
Det var också härligt att se Jonas Davidsson i sjunde heatet gå emellan Patryk Dudek och Kacper Gomolski och ta femettan ihop med Greg Hancock.
Det var just herrar som Davidsson och Rosén som behövde kliva fram i Piotr Pawlickis frånvaro och det klarade de också.
Stora utropstecken och hjärtan måste skrivits i många matchprogram och facebookkonton när Davidsson besegrade glödhete Maciej Janowski i heat nio och när Rosén, tillsammans med Fredrik Engman, tagit den viktiga femettan i reservheatet direkt efter paus.
Att VM-stjärnor som Hancock och Peter Kildemand stabilt plockade sina poäng kändes mer programenligt och pliktskyldigt. Även om de såklart ska ha cred också. Med 4–2 i 14:e heatet säkrade VM-åkarna segern till Piraterna.
Det blev till och med 14-poängsseger till slut, vilket ställer allting tillbaka till noll mellan de två lagen. En fantastisk vändning och scenförändring.
Någon ny succé blev det däremot inte för Alexander Johansson, Dackarnas Motalaprodukt. Vikingstadkillen fick köra tre heat och kammade noll. Han var efter hela vägen. En bit kvar till slutspelsklass, även om Alexs tid säkert kommer, så länge han tycker att det är roligt att åka hoj.
Succé gjorde heller inte publiken. Bara 2 308 åskådare var en dålig publiksiffra. Kanske stannade en del hemma framför teven när nu Cmore sände, men det är en riktigt dålig siffra ändå. När det nu gällde så mycket för Piraterna.
Men, det viktiga är att Motalalaget studsade tillbaka och nu åter är med i kampen om att få åka SM-final.
Det var starkt att vinna med kniven mot strupen. Nu är det kvitterat. Roger Månsson och gänget kan pusta ut en stund.
Nu ser vi fram mot slutspelsakt tre på tisdag, också den på Dunteberget. Då kommer Rospiggarna till Motala och jag hoppas att fler människor möter upp live. Det är Piraterna värda.