LÄS MER: Krismötet om isen slutade i enighet
Inför förra säsongen var det tre tydliga skikt i bandyns elitserie. Edsbyn, Sandviken, Villa, Hammarby och Västerås i grupp ett, Vänersborg, Broberg, Bollnäs och Vetlanda i mellangruppen, och Sirius, Tellus, IFK Motala, Kalix och Tillberga i bottengänget.
Inte mycket förändrades i facit, jämfört med förhandstipsen. Idrotten och dess lags status är ofta konservativa och förutsägbara. Det ska vara IFK Motala då, som i stället för att åka ur direkt hängde kvar via kval. Även Tellus, som slapp kvala, överraskade positivt.
LÄS MER: Klubbchefen som vill banta elitserien
LÄS MER: Krönika: "Det är dags för ett tufft beslut"
Frågan är nu om det blir några statusförändringar i vinter. Om något lag byter grupptillhörighet. Nya lag är Frillesås och Falun, i stället för Kalix och Tillberga.
Min bedömning är att samma fem lag finns i den toppgrupp som har chans på SM-guld. Sedan tror jag att nykomlingarna får placeras in i den grupp som får kämpa för nytt kontrakt.
Men två lag tror jag kan byta sällskap och ett av dem är IFK Motala. Jag tror att IFK möjligen kan nosa på mittengruppen, och tänkbart då förpassar Vetlanda till bottenkategorin. Det är den förändring jag ser kan hända.
Jag tror det trots en tunn trupp hos IFK, trots skador och sjukdomar på viktiga spelare som Olle Nordlund, Fredrik Lönn och Eric Lisell, och trots den trassliga försäsongen med mer resor än vanligt och mindre isträning än det brukar ges möjlighet till.
LÄS MER: "Vi gör det bästa av passen"
LÄS MER: Bandyns Åshöjden går mot strömmen
Andra året är svårare för en nykomling, de andra lagen är nu förberedda på IFK:s "fina och konstruktiva bandy" som överraskade i fjol, men ändå är min bild att IFK kan bygga vidare. Med samma tränarchef i Mattias Sjöholm, tillkomna ledare i Martin Grändås och Per Gullbrand, och med behållen stomme från i fjol så tror jag att Motalalaget kan utvecklas och bli bättre. Kontinuitet brukar det kallas och det har IFK haft några år nu.
Kanske kan en säsongs elitserierutin som lag göra spelarna, och ledarna, lite mer vinnarkaxiga och lite mer armbågsvassa. Det som krävs för att vinna en jämn match med 5–3 i stället för tvärtom.
IFK har slagit Vetlanda och Falun på försäsongen och gjort flera andra bra matcher. Min bild är att både anfallaren Jonas Enander, lurig med bollen och bra avslutare, och Kasperi Hirvonen, bra skridskoåkare och passningsspelare på högerhalven, kan spetsa laget ytterligare.
Dessutom är Elias Lövstedt en framtidsspelare av stor storlek, och det är helt lysande att i skadefrånvarons läge lyckas få Daniel Lehnbom till att smaka på den elitserie dit han tog IFK Motala.
En tanke vore ju att övertala Lehnbom att spela hela säsongen, men det är förmodligen ett önsketänkande.
Största dramatiken i höst har annars varit kring lagningen av isanläggningen. För en åskådare och utomstående är det bara att hoppas att det löser sig på ett hyfsat bra sätt och inte sätter allt för mycket sportsliga krokben för IFK.
Bandyn är oerhört viktig för Motala, det måste man förstå oavsett om man bryr sig om IFK eller inte.