Comeback.
Eller om man nu kan kalla det comeback det Toni Sundkvist gör när han hoppar ner i högerstolen hos Niklas Hägg och inleder årets SM-säsong i rally.
För lagt av det har han ju egentligen aldrig gjort. Han har hoppat in här och där bara för att bli påmind om känslan.
Och någonstans så tror jag att rallyåkarna aldrig lägger av. De kan sälja bil, stol och gömma overall och hjälm så långt in i garderopens mörker som det bara går.
Men lägger av där längst in i benmärgen. Det gör de aldrig. Det lever ständigt en dröm om att någon gång, en dag återigen få spänna fast säkerhetsselen och ladda fullt på en rallyväg.
I Motala kan jag räkna upp ett antal som jag är säker på går och bär på den drömmen.
Vad som hindrar dem från att göra det? Svaret på den frågan är pengar.
Och tid. För det kostar en rejäl slant att driva runt en rallysatsning och tar ofantligt med tid i anspråk.
Som kartläsare behöver måhända in stå för notan. Där ska du istället hitta en förare där kemin är rätt.
Som dessutom har samma målsättning liknande din egen. Och det är just det som jag tror att Toni Sundkvist har hittat i Hägg.
För hur kul den gode Sundkvist än tycker det är att åka rally så tycker han än mer om att vinna. Det är när det hägrar ett SM-guld som rallylågan flammar upp rejält.
Att få uppleva känslan av att vinna ett femte SM-guld. Den chansen gick bara inte att tacka nej till.